Jag vet inte riktigt vilken tanke jag ska skriva ner. Det finns några att välja mellan och en text på lur, men just textens ord verkar sitta alldeles för långt in. Vanligtvis brukar dem komma från hjärtat precis som en del av en sång, en sån där som fastnar så perfekt i hjärnan. Känslan sätts på repeat, ungefär som när man spelar samma textrad om och om igen. Man vill höra och förstå innebörden gång på gång. Musikens toner kan säga så mycket och det bästa är att alla tolkar det på olika sätt.
Samma är det när jag förvandlar mina känslor till texter. Jag kan ha en känsla och skapa utifrån den, medan en annan kan översätta den till sitt språk och tycka den är vacker trots att den fått en helt annan innebörd. Alla är olika och jag ser ingen anledning till att inte tolka utifrån eget perspektiv. Det är ändå den biten som gör det så rätt och personligt.
Ibland är det nästan så att jag tror att jag redan skrivit ut allt i korta texter. Men innan jag ens kommer till den tanken, finns resten i en annan tolkning. I en ny känsla. Möjligen i samma tanke, fast ett annat synsätt. Det är precis som jag skrev i den senaste skapelsen: Stjärnornas svar, är inget mindre än vad du vill att det ska vara.
Just vad du vill, är det enda som räknas. Det enda som är självklart. Kanske inte din egen lycka framför alla andras, men någonting i närheten.
En gång ville jag skriva om samhällsproblem och ha en åsikt, men det blev det där som stör och berör. Tankar och känslor i alla dess former. Fina ord och inre skönhet. På det sättet insåg jag att varje gång jag skapar, finns min personlighet i varje ord som blir till mening. En mening för mig.
Jag älskar mitt trolleri.
Jag förvånas alltid över min egen kapacitet och jag är stolt över mig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...