Mor tar och ställer till med kalas idag. Tänk att hon blir ett år äldre om bara två dagar. Nu är du gammal gädda! Jag var tvungen att säga det. Helt klart.

Gillar inte tanken på att jag vart vaken i två timmar redan. Det är Söndag och jag vaknar 8. Onödig start på dagen kan jag tycka och omöjligt att somna om. Men jag ska väl bita i det sura äpplet och rulla ur sängen. Vissa får ju faktiskt tårta idag.

Ljusen på det lilla bordet framför soffan hade formen av ett hjärta. Det var den delen hon hade lagt mest tid på och funderat över. Skulle han tycka det var löjligt? Att hela grejen var hemsk? Hon stannade upp en stund och tittade ut över rummet. Skenet från de ljus hon precis placerat ut på det kalla golvet fick värmen att sprida sig inombords. Hon kände sig faktiskt rätt nöjd och lite stolt över sig själv.

Han var speciell och förtjänade att veta det.

Han var hennes. Åtminstone ett litet tag till.

Om man haft en önskan att glömma och glömt. Om man har sökt svar och funnit. Om man har tänkt och valt. Om man har kämpat för känslan och känt. Varför väljer vinden att vända håll?

Bristen på syre gjorde sig påmind vid varje nytt andetag. Lungorna krampade. Tomrummet växte. Revbenen knöt åt kring hjärtat.

Det var som om hon sov fastän hon var vaken. Ingenting gjorde någon skillnad. I sitt huvud visste hon att hon var farlig för sig själv, men hon hade varken kraft eller ork att göra något åt det. Allting gjordes per automatik, hon hade ingen aning om vad hon gjorde. Minuterna var längre än dagar. En evighet var för sig. Den här gången var hon helt säker, hon hade gått sönder.

Hur kunde alla i hennes omgivning vara så glada? Var fick de sin glädje ifrån? Hon avundades dem. Hon hade också varit där. Han hade raserat muren hon haft runt sig själv och tagit henne med storm. Han hade delat hennes känslor. Samma känslor.

Hon hatade att hon inte kunde titta in i hans ögon. De vackra oskyldiga ögon, hon så ofta, hade drömt sig bort i. Hon hatade att han inte låg bredvid henne. I den varma famn hon känt sig så trygg. Hon hatade att hans mun inte längre var i närheten. Mjuka lekfulla läppar som passat så bra mot hennes.