Med luft under vingarna
försvinner dem likt en fågel
bortom molnens mjuka konturer.
Över land
och över hav,
tills du ej kan se vad som fanns.

Kvar finns dem
men inte annat än inom dig,
djupt begravd
i kroppens känsligaste del.
Inristat i all evighet
står namnen kvar
för att alltid bäras med.

Inga-britt och Henning Sjölander