Alla inlägg under maj 2011

Av Sandra - 29 maj 2011 15:20

Det är mammas dag idag och bara hennes. Mamma är vacker i alla väder, med guldlockar och ett perfekt leende. Mamma har en utstrålning likt solens strålar. Det går inte att ta miste på den värme som sprids. I sin dagliga kamp är hon stark, en ängel. Min ängel.

Ibland tar jag allt det jag får för givet och jag blir bortskämd. Min mamma gör allt för mig, i ur och skur. Även när jag inte trott det, så har jag och min lillebror alltid stått i hennes största rum. I det största hjärtat som pumpar blod på denna jord, där får vi privilegiet att befinna oss. Bara det, är en dröm utan dess like. Utan henne, ingen Sandra. För hur skulle jag andas utan hennes andetag?

Det enda jag tänkte på när jag klev av planet i Marocko, var mamma. Med en telefon utan täckning, i ett främmande land, kunde jag inte meddela att jag var okej och inte dela mina upplevelser med den dyrbaraste personen av alla. Det var det enda som betydde något. Det enda jag ville ha telefonen till. Allting annat var en bagatell. Morsgris kanske, men vem skulle jag vara utan henne?

Det finns många människor som betyder mycket för mig, men mamma betyder allt. En stadig grund som inte går att rubba, plattformen jag står på. Inga summor vore tillräckliga för att ta bort hennes smärta, om bara för en dag. Idag fick hon ett speciellt ljus och ett kort. Hade jag varit rik, hade hon fått hela världen. För det är vad hon har gett mig.
Jag älskar dig mamma!

Av Sandra - 28 maj 2011 18:00

Som ett halvruttet äpple.

Ett trasigt kärnhus,

en tugga kort.
Häftiga andetag

och hulkande gråt.

Tom blick,

utan ett ord.

Kraftlös kropp,

ett urholkat innehåll.

En stolthet tillbaka på noll.

Av Sandra - 26 maj 2011 19:49

Nu är Skurt äntligen ren! Nåja, renare än vad han var. Nu är jag honom trogen igen och ska hålla blicken borta från andra saker på hjul, åtminstone i några dagar.

Ett annat projekt på tapeten är röran, som visserligen håller sig till golvet och inom garderobsdörrarna (Säg inte det sistnämnda till någon, okej? Vi vill ju inte att någon ska komma på oss). Den där onda tvillingsystern är verkligen inte att leka med. Man kan tycka att hon borde bli skrämd av mors pikar och tunga andetag. men icke! Hennes ben är som stolpar fastgjutna i betong.
Nästa gång (naturligtvis inte idag) snabeldraken kommer fram, då ska evidensbaserade bevis finnas. En dokumentation för varje dag på vad den där tvillingsystern egentligen håller på med. Kan dock vara svårt att fånga henne på bild, men röran, ja den går minsann ingenstans.

Av Sandra - 24 maj 2011 17:15

Om mamma inte hade bedyrat att pengar inte växer på träd under hela min uppväxt, hade jag försökt plantera några tusenlapps-träd nu. Sedan hade jag besprutat dem med nåt tillväxt hormon (i det här fallet, fungerar allt) så växandet var klart på ett dygn. Därefter hade undertecknad sprungit ut med håv, innan alla lövtunna miljonkronorsvärda pappersbitar hunnit blåsa bort.
Vad hade jag köpt?
Några nya bil-kärlekar (Skurtar junior eventuellt Nepsiesar), några förbättrade kroppsdelar inklusive ett lockigt huvudhår, fler timmar på dygnet, en gnutta självinsikt, lite iq för kommande vetenskap, en villa med havsutsikt och en gigantisk pool med inredning: butler, städerska och någon riktigt *dreggel* snygg karl vars enda önskan är att tillfredsställa mina behov, en tropisk ö med huvudsyftet att BARA värma MIN frusna kropp under norrländska vintrar, ett stort exklusivt bröllop med Bruce Willis och Brad Pitt som brudtärnor iförd endast kalsonger (hjärtklappning) för att bevittna min eviga trohet mot mig själv, ett privatplan och ett kryssningsfartyg med tillhörande jordglob där besökta platser får stjärnor efter behag, en privat spelning av något pojkband jag trånade efter som ung (jag börjar verkligen bli gammal), kungens, drottningens och president Obamas lovord till min framtida favoritsyssla: att styra världen, och slutligen en pengaträd-odling där mina (ehm) kära släktingar får skörda tills dem storknar (okej, Annelie och Tobias ni får också). Visst är jag snäll?
Det här är skrivet med reservation från alla stav- och grammatiskafel och att detta bara skulle vara en drömvärld. Ha! Vänta bara tills träden står i blom, då har jag kungens, drottningens och Obamas fulla förtroende till att göra er till slavar! Men jag är snäll, då har jag ju redan fått allting jag vill ha (se ovan). Glömde nåt gjorde jag också, men får väl skriva en mer specifik lista när pengarna anländer. Obegränsad och gratis tatueringstid är ju faktiskt viktigt.

Av Sandra - 22 maj 2011 21:30

Jag försöker hitta en historia att skriva. En historia av glädje och skratt. Men så insåg jag att historia inte är, vad man skriver. Man skriver grunder för framtid. Så varför blicka tillbaka?


Av Sandra - 19 maj 2011 13:48

Everyone says that love hurts but that's not true.
Losing someone hurts. Rejection hurts.
Everyone confuses these things with love.


- But in reality love is the only thing in this world that covers up all the pain and makes us feel wonderful again.

Av Sandra - 14 maj 2011 16:00

Flickan ser inte mycket ut för världen. Ett stilla leende avslöjar att hon inte riktigt är närvarande, som om en dröm seglar runt hennes huvud. En hopkrupen gestalt vars högsta önskan är att allt ska vara som förut. Att allt ska vara bra igen.


Det är hennes tur. Hon har upprepat orden tyst för sig själv, men dem kommer inte ut. Någon annans ord hinner före. Alla runt omkring skrattar. Hon sjunker ner i stolen och fäller små tysta tårar. Med låg röst uttalar hon den rätta gatan och det rätta numret, som nu är hennes hem. Ett av två. Hennes riktiga hem är där dem var en familj, ett stenkast bort från den nya gatan.
Några månader tidigare fick hon uppleva ett hav med olika känslor. Ett hav som alltför ofta rörde henne till tårar. Det var hon mot världen. Ensam, missförstådd, ledsen, liten, rädd och annorlunda. Hur skulle hon nu passa in? Vilken väg skulle hon gå? Den senare frågan besvarades av hennes sökande av uppmärksamhet. Tunna streck av vassa rakblad. Skrik och bråk. Smygrökande. Ny utmanande klädstil. Allt för att någon skulle titta över axeln och lägga märke till en trasig själ.
Hon var ensam med sina tankar. Skrev sitt avsked med osynligt bläck i hopp om att någon snart skulle tycka om. Bara lite.

Av Sandra - 1 maj 2011 13:29

Fingrarna skriver in de rätta bokstäverna och sekunderna därefter är man inloggad. Vid första anblicken ser det inte mycket ut för världen och läget skulle kunna förklaras som det samma. Men vid andra och tredje hamnar ett vedträ i huvudet av påståendet "bli kär igen". Tack för den förkastliga påminnelsen liksom. Inte för att vara sån, men jag vill inte ha några spagettiben och fluffiga rosa moln.


Presentation


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards