Här sitter jag efter ännu ett OTH-avsnitt och det är samma visa som förra gången. Kinderna är lika randiga som mattan utanför min dörr och ögonen är lika röda som mina väggar är gröna. Kudden är blöt och har mascarafläckar.

Ingen annan serie ger mig så många tankar. Ingen annan serie ger mig chansen att tolka utifrån mig själv. Och ingen annan serie kan få mig att ta itu med känslor, jag inte trodde fanns. Jag tänker inte fråga mig själv varför, det finns ingen anledning. Jag accepterar läget och är glad för den möjlighet ett tv-program kan ge.

Helt sinnessjukt är vad det är.

En serie. På låtsas.

Men mer verkligt än vad man tror och det är åtminstone vad JAG lever mig in i.