När du tittar efter stjärnorna,
tänk önskan.
Vad finner du?
En tanke.
Ditt hjärtas slag.
Hopp i själens spegel.
Värme av högsta grad.
I ett, kanske två andetag.

Känn efter.
Vad säger himlens ljus dig?

Sjärnornas svar
är inget mindre än vad du vill att det ska vara.

Vi har nyligen konstaterat att jag inte är helt känslokall, trots allt. "Smärta" är något jag känner, men inte angående någonting annat än den piercing jag gjorde. Inte ett enda ansiktsuttryck eller någon form av nervositet. Stoneheart fram tills dess att nålen gled igenom. Då kunde man höra någon som kläckte ur sig något i stil med helvete!
Helt ärligt så tror jag, att jag aldrig kommer att sluta förvåna mig själv.
Men det är väl meningen att det ska vara en bra sak?
And that's just what it is.

Den dagen förvåningen upphör är också den dagen jag slutar vara människa.
Och ni hör väl själva att den dagen lär framträda när helvetet fryser till is.
Varken en dag tidigare eller en dag senare.