Känner mig aningen bitter. I en sandlåda för två, skulle jag vara den som slog på traktorn, för att sedan höra mammas "sådär gör man inte, den kan gå sönder". Livet är orättvist och det är ett faktum. Hur orättvist det är meningen att det ska vara, det tillhör en annan fråga.

I en annan värld utanför mitt huvud är inte förbjuden frukt det största, saftigaste, mest röda äpplet. Leendet som oväntat innehöll det vita i charmigt. I en jämförelse från förr, inte en fasad skapat av ett tandläkarbesök. Så, är jag dumdristig eller bara hoppfull, som alltid förväntar mig ett annat resultat när samma blågröna fastnar i en välbeprövad underkategori?
Äpplet blev tillsammans med andra röda en paj, kryddat med den delikata se-men-inte-röra. Formen står tom, den perfekta tandraden blev dyr och en halvt om halvt förlorad självkontroll uppenbar.

En svartvit med vingar,

med en framtidstro,

en vision.

Små pinnar blev ett bo.

Oavsiktligt större,

byggt för två.

Regnet rinner av blanka fjädrar.

En svartvit börjar på nytt,

i en liknande cirkel,

ibland för två.

Små pinnar faller itu,

avsiktlig minskning av droppar,

med en egen framtidstro.

Saker som jag har en inre dispyt med just nu:

1. Trots ett flertal gånger av tjat och bedjan har röran inte förstått syftet med att städa upp sig själv. Hur svårt kan det vara att krypa tillbaka dit den kom ifrån?

2. Jag slängde den sista klunken Cola som jag hade i min ägo. Varför? Den kändes jobbig att dricka upp och nu vill jag ha tillbaka valmöjligheten.

3. Kläder som plötsligt har fått vingar. Jag dricker inte redbull, men vem har smugglat det till mina kläder?

4. Volymen är på max, men musiken är ändå inte tillräckligt hög. Med reservation för framtida hörselskador hos andra Kramforsbor, måste jag låta bli att ta ton.

5. Det motsatta könets känsla för timing är besvärlig. Deras tankeverksamhet borde förbjudas och skickas till Venus, för att tas omhand och byggas om, ur ett kvinnligt perspektiv. Jag ställer inte motvilligt upp.

Tillsammans med hopp, flyger drömmar fritt. En sekund utan, ger dem en del av den hastighet en snigel besitter. Med drömmar och hopp kommer också besvikelse. En egenskap som, i mig, ofta saknar snigelfart. Hoppet har tidigare lyst med sin frånvaro, under samma princip som en tussilago gör när våren börjar närma sig. Längtan efter det. Förväntan dagar innan det är dags. Lyckan när vasen kramar dess stjälkar. Förtvivlan när blommans tid är förbi.
Andra växter har förmågan att fortsätta blomma, så länge vatten fortfarande tillkommer. Undertecknad har under forna glansdagar haft titeln expert-på-att-strypa-livsnödvändig-vattentillförsel, i närheten av en befordran till professor-i-konsten-av-att-ta-död-på-allt-levande. I nutid är den lilla detaljen fortfarande densamma, men hoppet har lämnat blommornas kära gemenskap och skaffat sig en framtid i solens sken.

Du gör mig nervös. Kittlar min underhud med nätta fingrar. Är du annorlunda eller precis som alla andra?

Det här är historien om en någon, som utnyttjar sin maktposition med ytterst kontroversiella metoder för att behålla de sina. Egentligen började raderna skrivas några år tillbaka och borde vara av vikt nu, när det är märkbart hur svårt det är att lära en gammal hund vad ordet "sitt" innebär. Kanske vore "vacker tass" mer passande, om man bortser från biten vacker, som inte rimmar till ett skall född ur avundsjuka och irritation. Ett skall avsett att förstöra en ny början och en annan värld, där innebörden i roligt har vunnit ett förstapris.

När det gäller blodsband, är dem svåra att bryta. Svansen blir genast lite längre och kan avnjuta ett eget lyckorus vid situationer som kräver uppmärksamhet. Samtidigt som den första biten har skydd mellan gamla och något tyngre ben, har den möjlighet att göra nåt annat kantstött för att få sin vilja fram. Resterande längd är mer anpassningsbar, agerar gärna i skymundan, men delar ett missnöje och följer benen dit dem bär.
Hunden och dennes trogna följeslagare har krympt med tiden. Kanske i tron att det handlat om en förlorad passion. Kanske i tron att det handlat om ett byte, till ett mindre skadat utseende. Maktutövaren kanske hoppas och tror, men borde ha svårt att hålla tassarna rena från sitt eget spår. Hunden må ha svårt att sitta på befallning och lyssna till bättre vetande, men skrämmas med sin ovårdade päls och okontrollerade skall, faller utanför dennes repertoar.