Alla inlägg under mars 2011

Av Sandra - 30 mars 2011 14:00

Just so you know, jag är värdelös på att skriva. Jag vill, men uppenbarligen fungerar det inte ändå. Jag kanske redan har skrivit allt? Men vad är allt och vad fan har jag skrivit? Inget av vikt, bara en massa trams. Bjuder på nåt annat istället, aningen mer kreativt.




Av Sandra - 19 mars 2011 19:00

Det var sommar, en sommar under en ny kategori. En flykt till ett ställe utanför sig själv.

Solen stod högt på den blå och vinden smekte försiktigt igenom ett nyfärgat hår. En vanlig dag, om det inte vore för sällskapet. En vältränad kropp som gjorde hennes fulländad. Attraktionen hängde i luften, som en del av två liv, förenade med varandra.
Framför henne reste sig stora pelare, från botten av den glittrande älven. Den slingrande, som sträckte sig bortom horisonten. Han hade berättat om något han ville visa. En plats han gick till för att känna ro, ett inre lugn. Upptäckten om vart, fick hennes ben att mjukna och en vilja att försvinna under henne. Sakta men säkert, sattes en fot framför den andra. Bakom styrdes hennes förtvivlan av hans händer.
I hans hand, växte hennes mod. En meter från kanten blev hennes största bedrift och utsikten var obeskrivligt vacker.
Hon letade efter ett lugn och det enda sättet att finna det, var att smaka på hans läppar. Falla in i hans välkomnande armar och glömma omvärlden. Just då, var hon exakt där hon ville vara. Världen krympte och för varandra, fanns bara den andre, heta kyssar och hård betong. En bris svalkade två lättklädda kroppar, högt ovanför vattnet.
Den dagen skulle en saga spelas in, med ett lyckligt slut som på film. Dagen den började skrivas, var samma dag som ett slut uppdagades. Det tycktes att dem fortsatte lura varandra och låtsas att det var ömsesidiga känslor, när det bara var en sommar under en ny kategori. Ett ställe bortom sig själv, liksom bron deras fötter vandrat på.

Av Sandra - 16 mars 2011 19:25

Sanningen är inte alltid vad den borde vara. Några ord kan förändra det du ser, fånga dagen i ett annat ljus. Ett sånt ljus man gärna blundar för och beskyddar, trots att åtskilliga bevis pekar mot en annan verklighet. En glömd. En gömd. En lögn.

Vardagen kantas ständigt av taggar. Vassa. Elaka. Rosenbuskar som envist blommar, även under vinterhalvåret. Den tid på året, det borde räcka med enbart mörker. Kolsvarta nätter, utan minsta glimt av ett svajande sken. En trygg famn att lägga en kropp av bristande tillit. En axel att stödja sig emot. Ett hjärta att komma nära, närmre. En mun att lyssna till, läppar att kyssa. Att dela, med någon speciell. Bara ett litet svajande sken att sakna, när inte ens försvinnande snö tänder en gnista av hopp.
Längtan efter ärlighet, efter en tid i kyla. Önskan om vänlighet, efter en tid av elakhet. Sökandet efter mod, efter en tid med avsaknad. En vilja av att höra, men inte lyssna till nya sanningar. En vilja av att se, utan att luras av ett annat ljus. En vilja av att berätta och bara gå. Lämna ett förflutet och inte titta tillbaka, på det som missförstods. En illusion med bristande värdighet.

Av Sandra - 9 mars 2011 21:40

Av Sandra - 3 mars 2011 19:00

Konstigt kanske, men det känns som om någon har kokat soppa på min hjärna. Eller det är väl vad som är kvar av den, vid det här laget. Kan vara därför ansiktet känns som en heliumfylld ballong, med ett skvalpande hav inuti.

Trots ihärdiga försök att vara positiv (hopp om att bli frisk aningen fortare), så haglar svordomar om mitt sjukdomstillstånd. Jag är less. Jävligt förbannat less, på en halvt obotlig hosta och en röd rinnande näsa, samt uppenbarelsen av ett sönderkokat organ. 
Sönderkokandet påbörjades igår, när delar av min (ibland, inte så) kära släkt bestämde sig för att fylla en fb-statusuppdatering. Hela 135 kommentarer. Lycka borde väl stå som rätt bemärkelse under normala omständigheter, men (newsflash!) i mitt släktträd finns inget sådant. Ja, om inte slem tillhör deras vardagliga humor. But that isn't the case! 

Tydligen är det väldigt tacksamt att kasta mig som en fotboll, fram och tillbaka, kommentarerna emellan. Men vem orkar egentligen med ett gäng med facebooksyndromet, kombinerad med en gnutta alzheimers och egocentrisk muppighet, när hostattacker avlöser varandra - samtidigt som deras obotliga sjukdom omvandlar det lilla syre som finns kvar, till kväve och kväver den stackars sjuka mig, lite till?

Öppen för förslag, vad gäller utrotande av dessa människors kassa humor och brister i deras eländiga liv. Ibland kan man undra om det inte är olagligt att ens kalla det liv. Tyvärr går inte släktbandet att kapa, även om man kan tycka att det borde gå, speciellt med motorsåg.

Presentation


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards