Man kan komma långt genom att hata andra människor, tills den dag man inser att man bara hatat sig själv. En annan version av sig själv.

Jag tänker inte ens utveckla det där, men ibland är jag fruktansvärt smart. Vissa människor borde tänka längre än vad näsan räcker.

Natti natt.

Jag vet vilka människor jag ska ha nära och vilka jag borde ha avstått. Jag vet vilken väg jag ska gå och vilken jag önskar att jag inte hade valt. Jag vet vad jag behöver och vad jag borde önska att jag hade kvar.

Vägen är inte så slingrig längre. Jag ser ganska klart.

Jag känner igen det som är mitt.

Har inga planer på att tacka min mor för "fot-masken". Bara namnet låter smått underhållande, men det är inte den isande kylan i mina fötter. På bruksanvisningen stod det INTE "brainfreeze ut i tåspetsarna"!

Undra om jag kan rulla ur sängen eller om jag måste ha formen av en köttbulle för att klara av det? Frågan är om det räcker att vara rund som en köttbulle i själen, annars tänker jag bara njuta av mitt lyxproblem och äta chips till frukost.

Godmorgon!

Undertecknad är inte känd för att vara snabb, snarare obotlig tidsoptimist. Idag var jag klar till utsatt tid men jag var också den enda som var det. Gissa vem som har privilegiet att tjata på övriga och skuttar av lycka? Eller skutta skulle man väl kanske inte kalla det. Medan jag dör av uttråkning får jag också skadeglädjen kastad på lilltån. Åtminstone om det är den som sitter ovanför halsen.

Nästa gång får dem vänta på mig. Då är allt precis som det ska vara och det tjusiga häxskrattet ska få leva vidare på deras frustration! Mohaha

Ärlighetens glansdagar är förbi.

Om det någonsin fanns några.

Den har förlorat sin innebörd.

Förlagt sin enorma betydelse.

Tappat all sin briljans.

Är det bara jag som ser ut som ett levande frågetecken?

När vinden leker sig fram genom skogens alla träd,

hetsar den sig mot något litet.

Något som aldrig hann finna sin plats,

växa till sig eller gro.

Träden skyddar inte sina egna

men heller inte sig själv.

Tiden fanns ej för det där lilla,

att växa till sig eller gro.

Att det aldrig får vara tyst och stilla.

Nu ska vi se här. Jag har inte lyckats låsa in mig själv igen och jag har inte slagit sönder någon kroppsdel. Men igår tänkte jag förgifta mig själv med djupfryst kyckling. Det var tydligen ingen höjdare, så det fick bli fläskkotletter istället.

Dock vart jag aningen tävlingsinriktad, då ett (läs flera) parti femhundra gick av stapeln med en kär (nästan) granne. Är det något jag vanligtvis inte brukar förlora i så är det kortspel, men turen verkar inte vilja stanna vid min sida. Därför kräver jag fler stunder av psykiska sammanbrott, skrattanfall och hela bibeln av svordomar. Vad säger du granne, är det något för dig?