Låt oss säga att jag snubblade med saxen och nu har lugg. Men det låter inte riktigt rimligt så vi får väl säga att det var jag som klippte skatboet. Låt oss också säga att det blev bra, vilket faktiskt hände. Men nu börjar håret irritera mig, så jag funderar på att raka skallen. Låter som ett nytt projekt att sätta i en låda under sängen. Det kommer aldrig att hända.

Nu ska Sandra laga mat åt en hungrig pappa.

Jag har dammsugit. Dammat hela rummet. Duschat blommorna (ja, dem är av plast). Hängt in kläder i garderoben, kastat resterande i tvätten. Sorterat smycken. Rensat sminket.

Nåt är fel på mig. Feber? Total sinnesförvirring?

Annars finns det kanske ett annat ord också.

Sinnesro. På. Hög. Nivå.

Nu är det bara två veckor kvar. Två sketna jävla veckor! Och jag längtas. Ser redan framför mig hur jag ligger med en kall i handen och njuter av den förbannade solen. Jag ska tänka på er då, ta en klunk och njuta lite till.

MH, snart gör vi Grekland osäkert!

Såhär på kvällskvisten så hade jag den filosofin, att jag skulle förbereda mig för sänggåendet. Äta lite och ja, sånt där man gör innan man blir en halvruttnande zombie. Det var bara det att mackorna blev många, sedan tyckte jag att det fanns plats för riskakor med pizzasmak också. Efter det kom jag på hur gott yoghurt var och jag glömde inte filen heller. Den som tror att jag tömde kylskåpet har nu chansen att räcka upp en hand, medan jag räcker upp två.

Men nu sitter jag här och funderar vars det goda godiset är. Med risk för att det finns en burk på bordet, tycker jag nog att vi avslutar här och säger Godnatt.

Det roliga med att bli medveten, är att budskapet dyker upp överallt. Det är smart, som hjärntvätt fast mer i likhet till varje dags sanning.

Just nu syftar jag till en speciell mening i en speciell låt, som jag av någon anledning har lagt på minnet. Frågan är om inte just den meningen säger mer om mig själv. Att jag faktiskt vetat det jag nu är medveten om hela tiden.

Smått festligt egentligen.

Snart är boken slut och jag vet inte om jag blivit nå klokare. Däremot medveten mina tankars kraft att bli till verklighet, men det var väl det som var meningen.

Jag är glad och tacksam över att boken hamnade i mina händer. Jag behövde det och när den är slut ska jag börja om från början och läsa den igen.

Jag känner lyckoruset.

Idag är en underbar dag.

Och jag mår toppen.