Vi gör inte, inte längre.
Vi gick och gick,
men vi gick ner
och det blev inte.
Inte mer.

Det var inte snart.
Det var nyss.
Inte sedan.

Det smakade som kakan.
Som små söta chokladpraliner.
Det smulade som kakan.
Det gick sönder.
Gick i bitar.

Vi glömde inte.
Vi bara gick,
åt varsitt håll.
Tomhänt tillbaka.
Tillbaka till en gråare vardag utan choklad.