Någon tar sig friheten, utan att säga tack. Någon vandrar fram och tillbaka, utan att fråga om jag vill följa med. Någon berättar fritt om sina känslor och sina behov, men glömde vara lyhörd för mina. Någon bad om space, lämnade en svag viskning. Någon mejar ner det som skulle finnas, säger inte förlåt.

Jag ger varje liten del av mig. Den som gråter. Den som skrattar. Den som är arg. Den som saknar. Den som tycker om. Varje liten del, som är värd att känna, värd att ta på. Jag delar. Jag delar mig. Något jag inte gör, är att plocka bort det som inte får tiden att finnas till. Hela jag finns och det finns ingen del som passar utanför den fyrkanten.
Jag skrapar på sår, för att göra något helt. Jag fäller tårar, för att jag inte vet. Jag skapar behov, för att behövas tillbaka. Jag är rädd, för att jag vågar. Jag känner, för att det är sånt man gör.
Någon tar sig friheten, utan att säga tack. Det gör ont, så jag säger aj. Någon står på min tå, utan att fråga om lov. Någon står på min tå och tar inte bort sin fot. Det gör ont, så jag säger aj. Den tysta viskningen når inte fram. Vägen till ett annat hjärta är stängd. Kommunikation från hjärta till hjärta, snälla, sluta inte slå. Din fot är fortfarande på min tå.

Det gör ont, så jag säger aj.