Nu ska vi gå igenom en teori. Trovärdig eller inte, det återstår att se. Det här med att vara tjej, att vilja slita ut en del av inälvorna en gång i månaden, för att det gör så satans idiotiskt ont. Och för att inte glömma humöret likt en berg- och dalbana. Måttligt roligt sådär emellanåt.
Först och främst är jag helt övertygad om att männen ligger bakom detta fenomen. Det är ett straff för att vi är så svåra att förstå oss på. Men ack vilken otur, dem får tillbaka allting sen - tusen resor värre när vi går krigsstigen fram. Och för att komma till poängen. Krigsstigen. De gånger det blixtrar i ögonen och blod i form av mord på ett emotionellt plan är ett alternativ. Katastrofala händelser och svordomar. Det visste minsann det andra könet om, så det var vi som startade världens krig. Ja, ni vet svälten, bomber och hela köret. Men där satt männen i skymundan och höll i tyglarna, för att sedan kunna skylla på oss. Ja, nog skulle jag vilja starta ett krig just nu. Men jag undrar, hamnar det under kategorin sinnesförvirring sen?

Jag måste då säga att det var smart av dem att ge oss något att skylla på. Jag tänker skylla på det nu. Det här var det mest iq-befriade inlägget jag skrivit någonsin, under inflytande av hormoner skapade av dem vi (trots allt) inte klarar oss utan. Höhö

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...