Utan att minnas vad jag tänkt skriva, vill jag låta fingrarna spela fritt över tangenterna. Inte ta bort något. Inte skriva om. Bara låta det vara som det var menat från början. Har märkt av att jag ofta har den ovanan annars. Jag förstör inte bara slutresultatet. Jag förstör känslan det byggdes på.

Igår och idag, fick jag och mina klasskamrater möjligheten att klippa och klistra vår kreativa förmåga på ett större papper. Tänka i bilder. Tänka i föremål. Berätta vår mening bakom valet. Enligt min mening, en jävligt massa bra val. Uttrycket en bild säger mer än tusen ord, säger utan undantag, mer än vad jag skulle kunna stava till. Men mindre än vad jag vill stava till.