Amandas historia börjar ta form. Hon är ganska söt den här femtonåriga Amanda, men hon råkar ha ett ytterst litet problem. Eller ett ganska stort i vårt samhälle. Unga flickor - skönhetsidealet perfekt. Dagens bantningstips. Gårdagens kalorisnåla maträtt. Veckans träningsmaskin till ett kanonpris. Svallerblaskornas listande av världens snyggaste kroppar. Ja, för er som inte förstår. Min historia om Amanda handlar om självsvält. Anorexia.

Amanda och jag är ganska lika. Åtminstone på det sättet jag föreställt mig. Mörkhårig. Melerade ögon. Kroppsstorlek i minsta laget. Hon är jag, om jag skulle varit sjuk. Men hon har inte mitt enorma matintag. Hon tränar flera timmar varje dag. Hon räknar kalorier på mat, jag inte skulle kalla att hon stoppar i sig. Hon petar och hoppas att ingen märker. Amanda har också inhandlat laxeringsmedel. Hon lever kort och gott på luft. Men känslomässigt är Amanda precis som jag. Hon vänder sina känslor inåt. Hon hugger sig själv med kniv och vrider om.

Ämnet berör. Jag är förundrad hur jag kan hålla mig. Ursäkta mig, men världen är fan inte okej. Tidningarnas strävan efter att sälja lösnummer är fan inte okej. Modellernas storlek, ni fattar, FAN INTE OKEJ.
Amanda kommer ha turen att bli "friskförklarad". Hennes vikt kommer att förändras. Hennes syn på träning kommer att förändras. Hela hon kommer att genomgå en förändring. Amanda är bara en påhittad historia, men hon är andra unga flickors verklighet.

Klippet talar helt klart för sig själv.

Msn-konversationer verkar kunna ha vilken utgång som helst.

Helena: Jag erbjöd mig att köra så vi kan ta bilen. Haha

Jag: Hahahahaha lät som nåt jag skulle kunna göra. Typ.

Helena: Hahaha
Jag: Shit alltså. Det gör mig skitnödig att inte göra nåt.
Helena: Men skit i det då.
Jag: Hahahahaha. Gud. Vilken humor. Jag ber om ny.
Helena: Hahahaha