Hennes händer rörde sig lätt över ansiktet. Det tog tid att få det perfekt. Mascaran hade gett hennes fransar samma svarta färg som höstmörkret precis innan snön faller. Penslar hade lagt tunna lager av puder, rouge och ögonskugga. Fokus hade hon lagt på ögonen, det sotiga i vanlig ordning. Till sist hade hon avslutat sin skapande stund (ja, hon såg det så) med ett ljust läppglans. Det fick hennes små att se fylligare ut.

Hon kunde bli nöjd emellanåt. Gångerna var inte många och inträffade inte särskilt ofta. Men dem fanns och det var tillräckligt för henne. I varje fall den stunden hon såg sin mask i spegeln och kunde konstatera något fulländat. Perfekt var förresten ordet som tyst cirkulerade innanför kraniet, tillsammans med åtskilliga katastrofala tankar. De som kunde leka sig fram till slutsatser förödande för självkänslan. Ful. Äcklig. Oälskad. Ovälkommen. Konstig. Misslyckad. Dålig. Missanpassad. Tråkig. Ord och tankar som försvann när puderborsten gjorde sitt verk. När mascaran skapade långa och volymgivande vid ögats kant. Fransar som användes när kroppen skrek efter ett lämpligt objekt. Kroppen hade förstås slutat gapa efter hennes förgångna begär. Det fanns bara en som kunde stilla den känslan och det var inte hon själv. Inte nu.

Handduken hade fastnat. Håret var enormt när frottén lämnade hennes spröda hårstrån. Hon var inte färdig än. Hon hade en lång väg att gå.

 

Livskraft

28 november 2010 22:03

Hej tjejen,
Kul att du kikade in hos mig. Jag var på behandling i 5 veckor i Hudiksvall på Linneagården (bara tjejer), skitbra behandling. Jag mår fortf bra............. tydligen extremt ovanligt och alla är misstänksamma men det förtjänar jag när man tänker på all osanning och manipulation jag körde med när jag var aktiv.

Tack för din fina blogg, jag kommer tillbaka när jag har mer tid.

kram

http://livskvalitet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...