Fan vad död jag blivit på det här området. Nästan lite tragiskt kan jag tycka, eftersom jag gillar att skriva. Jag brukar vara bra på det också. Men på tal om död så hade jag en givande konversation med min mammas kusin på tunnelbanan i helgen.

Jag: Det är mycket roligare nu. Skolan alltså. Mer praktiskt.

Helena: Jaså?

Jag: Ja, vi ska på studiebesök på tisdag. Sedan ännu ett på Fonus.

Helena: Fråga dem om de har dödskul på jobbet. Lär ju vara stendött.

Våra konversationer är inte särskilt intelligenta om jag får säga det själv. Men vi vek oss av skratt.

 

livskvalitet

23 november 2010 08:53

Hej där, tack för att du kikade in hos oss. Ler när du säger att du också har bekräftelsebehov. Det var något vi på behandlingen definitivt var överens om att vi hade. Varje gång det var "blandmöte" så blev det sminkning o fixing..... kunde ju vara nån snygg kille där. Sorgligt men sant. Var på AA möte här i stan och spanade så klart in killarna, herregud.....
Härligt att du varit ren i 5 månader, har du varit på behandling? var i så fall? vad tyckte du?
kram

http://livskvalitet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...