Vi ser oss omkring och något är för bra för att vara sant. Vi människor väntar på katastrof, för det är så vi är upplagda - lycka varar inte förevigt. Tiden går och vi väntar. En dag närmar sig dalen med stormsteg och innan vi uppfattat händelsen sitter vi där. Vi frågar oss själva hur vi ska ta oss upp trots att det är svart och handen framför inte går att se.

Vi (tjejer) föds med Akilleshälen att analysera. Vi blir experter och hamnar djupare i dalen vi vill lämna. Även om svaret ges, tas det inte som de enkla ord de är. Vi analyserar mera. Det hade kunnat vara annorlunda. Fanns det inget annat svar? Vad ligger bakom? Vad är innebörden? Hade det inte varit bättre om? Ord är svåra att ta på. Det finns alltid utrymme för egna tolkningar. Vi vill ha svart och vitt, men helst bara svart. En enkel lösning med en mening som inte går att vända på. En mening som stannar och förblir densamma som det ursprungligen var menat. Medan vi stannat upp i en händelse, springer livet förbi. Tankebanorna förblir sig lik. Vi står stilla och trampar. Vi frågar oss fortfarande samma fråga – hur kommer vi upp? Vi ser oss omkring än en gång och vi möts av leenden. Leendet från en familjemedlem. Leendet från en kär vän. Leendet från en, för oss, helt okänd. Tanken gnager. Vi har också varit där.

En enkel sak som musikens toner påminner och vi hamnar i samma cirkel. Händelsen. Orden. Känslan. Vi går igenom det vi gått igenom. Vi gråter en skvätt, men vanligtvis flera. Vi önskar bort situationen. Vi skulle offra vilken kroppsdel som helst för nåt annorlunda.

Stuket på den hjärnverksamhet som gräver oss djupare fortsätter och den har inget slut. Men om analyserandet hamnade på första plats och fick sitt pris, hur skulle vi göra då?

 

A N G E L I C A T O - åsikter, musik, djävulskap

4 november 2010 01:39

true

http://angelicato.se

 

angelicato

4 november 2010 01:59

också sant. Cirkel utan slut

http://angelicato.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...