En konstant på-väg-att-kräkas-känsla plågar mig. Jag mår illa över situationen. Illa över det som känns som ett spel. En jävla katt och råtta lek. Det gnager i mig. Jag vill fortfarande skrika och slå.

Det är orättvist, så förbannat och vansinnigt orättvist. Mina ögon svider. Min kropp strejkar. Den konstanta klumpen, den är stor igen. Ensam i min säng. Varför är det alltid värst? Jag tappas på vatten, medan jag tror mig veta vad du gör. Att tro gör det värre, för du har det bra. Du sover, för du fick som du ville. Du kladdar inte mascara på kudden, för du ser inte ut som ett spöke utan. Inte heller som en tvättbjörn när det rinner, för du gör inte som jag. Du skrattar, för du har roligt. Du gör allt du behöver och klarar det galant, för du känner inte. Du äter, för du kan äta. För dig är det gott, för det smakar. För dig växer inte varje tugga, för hos dig finns hungerkänslor.

Jag väntade ut. Jag gjorde inget, sa inget. Det här skulle inte hända. Det var så du sa. Du sa. Du sa, det är det sista jag gör. Ska jag vara lycklig över att du inte lovade? Ändå känns det likadant. Du gjorde det sista. Fullmånen gör resten. Fel vecka gör allt. Att en olycka kommer ensam, verkar jag kunna se mig i stjärnorna efter. Om det är tur eller inte, att något lyser klart, det har jag inte bestämt mig för än.

"Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut"

 

Tobias

11 oktober 2011 08:48

Fint skivet Sandra. Men upp med hakan nu. han förtjänade inte dig ändå, tänk så! Du har så mycket fina kvaliter. DU finns alltid där om när man behöver hjälp, man kan lita på dig. DU är snäll och vänlig. Nog kommer DU hitta en man som är rätt för DIG det LOVAR jag! :) Stoooor kram ´Sandrino!

Sandra

13 oktober 2011 00:24

Tack Tobias! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...