Suck. Vilken dip jag fick. Jag saknar plingandet i telefonen. Jag saknar ord. Även fast det i slutändan visade sig vara motsägelsefullt och oärligt. Har i och för sig bara varat i några minuter, så det försvinner snart. Men ändå. Blaha liksom.

Samtidigt spånar jag på den där idéen jag fick. Jag undrar hur i hela friden jag ska kunna presentera den för min chef. Själv tycker jag att den är uberbra. Jag behöver bara framföra den uberbra också. Det är verkligen någonting jag vill göra. Och jag tror. Hoppas. Det kanske är genomförbart. Kanske.

Utöver det börjar jag bli extremt nervöst inför resan till Turkey. Jag ska verkligen åka ensam. Nåja, mamma med Puttrik är visserligen där när jag kommer ner. Men jag lyfter ensam. Jag landar ensam. Jag åker buss ensam till hotellet. Det vart nästan en semester ensam. Jag kan ju inte gärna bannlysa mamma från Troy's beach. Så, det blir en favorit i repris. En iskall öl, you know. Fan, vad jag ser fram emot den där solstolen nu.

Med noll röd tråd igenom, så bjuder jag på denna istället:

 
Soulie sa att jag var lik mamma på den här bilden :)

Jag vet inte jag.
 
Lika som bär?