Några av mina absolut bästa dagar i livet, har spenderats med andra människor. Två nära vänners bröllop har garanterats en plats på topp tio, bland dagar jag aldrig vill glömma.

Att ens bli tillfrågad att vara brudtärna var faktiskt en av de mest fantastiska stunderna jag har fått chansen att uppleva. Det betyder att jag som medmänniska, har gjort någonting rätt. Att jag är viktig för någon annan. Det betyder att det finns tillit. Kärlek. Stark vänskap. Äkta vänskap.

Jag hade aldrig, i min vildaste fantasti, kunnat föreställa mig att jag skulle stå bredvid det lyckligaste paret jag sett. Att se två vänner gifta sig, är någonting jag hoppas att ni andra får uppleva också. Det kan inte bli mer rätt än så, för den som får stå bredvid och se på.

Jag har skrivit om hur farfar såg ut den dagen han fick se farmor i en kista. Om ni föreställer er det omvända. Tvärtemot förtvivlan. Tvärtemot att begrava sitt hjärta. Då har ni ögonen på min vän, när hans brud tittade fram bakom dörrarna i kyrkan. Inte ens jag kan beskriva det. För det saknar jag ord. Det var mer än kärlek. Det är allt jag kan säga.

Varför jag tänker på detta idag, är för att det är första årsdagen. Om jag inte visste bättre skulle jag ha varit övertygad om att bröllopet var igår. Det var verkligen magiskt. Det var roligt. Det är till och med enda gången som jag har haft så obeskrivligt, fantastiskt roligt, när jag har varit alldeles för rund under fötterna. Ingen katastrof. Inget annat än små lyckotårar. Inget annat än leenden överallt. Det var också första gången jag välkomnade Baileys i min strupe.

Varför jag också tänker lite extra på detta idag, är för att jag såg honom helt ledbruten och jagad, innan han träffade henne. Från mitt hörn, har hans liv, hans tillvaro, aldrig varit så klar som när hon kom in i hans liv. Jag har aldrig sett någon gå från det mörkret till DET ljuset. Det var, på riktigt, en ära att få vara en del av det. Jag har dessutom aldrig sett två människor gå ifrån inte just nu, till att bli löjligt, fullkomligt förälskade och förlorade i varandra. 

Det är viktigt för mig att ni är glada. Lyckliga. Det är viktigt för mig att ni är glada i varandra. Inget par, har någonsin passat så bra tillsammans som ni två gör. Inget par kompletterar varandra så till den grad, att påståendet "även solen har fläckar" försvinner. Ert välbefinnande tillsammans och var för sig, är någonting jag prioriterar högt. Telefonerna går inte varma, men vet, att jag tänker på er, lite titt som tätt.

Om jag har gjort skillnad för er, så vill jag att ni ska veta, att ni två har gjort skillnad för mig också. Studs med små snorisar. Sushi och pizza till efterrätt. Spioneri. Men främst av allt, vill jag att ni ska veta vilken skillnad ni gjorde för mig när jag fick ta på mig en blå klänning i formen av en vän. Det är den absolut yttersta uppskattningen jag har fått, någonsin. Kom alltid ihåg, att jag är er evigt tacksam. Det är på grund av er, som jag vet hur kärlek ska se ut.

All kärlek från mig till er,
Linn och Christian Norberg. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...