Jag vet inte vad jag sökte svar på, när jag skrev. Kanske varför. Det är ändå den fråga jag aldrig har fått svar på. Men alltid har undrat över. Och jag kan efter det konstatera, att det är som ett slag under bältet att få sina omsorgsfullt valda ord omvandlade till något som jag aldrig sa.

Vid fyra skrev jag att jag skulle dansa. Jag har inte dansat än. Jag förmår mig inte. Jag lyssnar fortfarande på samma meningar som jag gapat till i leasingbilen tidigare idag. I need intervention, attention, to stop temptation to scream. Jag tror jag tog det här hårdare än vad jag tänkte. Jag vet inte hur många gånger som jag sa att jag inte litade. Jag gjorde nog det ändå. Jag känner det nu. Och det här var stort för mig. Att tillåta mig själv att känna igen.

För min egen skull, gjorde jag det felfritt. Jag sa vad jag tänkte. Vad jag kände. Jag väntade tills jag kände mig redo. Det är mer än vad jag någonsin har gjort. Jag gjorde mitt allra bästa och det var inte tillräckligt för någon annan. Men det var stort för mig. Även om många meningar har golvat mig ikväll, så har jag ändå det. Att jag satte mig själv i första hand. Utgången hade förmodligen inte ändrats om jag hunnit dit. Men det var väl tur för det hjärta som aldrig känner någonting halvdant.

I skrivande stund, kröp ena katten upp på min vänstra sida. Den kom fram och nästan kramades. Det var under samma minut, som jag kände att jag behövde det. Lika mycket som jag igår, behövde höra vad jag är värd. Och jag är värd någon som kan vänta i tre veckor, utan att säga; jag var dum. Men ja, du var dum. Du kanske gjorde det bästa du kunde, men det gör det inte rätt.

Medan han trodde att han skulle krympa, så växte han i mina ögon för varje ord. Han blev stor av att dela med sig. Det krävs tillit. Ärligt. Jag antar att han därmed har en del av det. Men man kan inte säga att man tycker om någon, när man tänker på någon annan. Så det är inte förrän nu, som jag verkligen vill stänga mina ögon.

Hur är då den perfekta killen?
Han är allt jag aldrig haft.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...