Hur går det härifrån? Vill ni veta om min panik? Jag känner den. Jag hör den. Jag berättar om den. Minst en gång varje dag. Ibland undrar jag om jag är riktigt frisk. Man kan faktiskt tro att jag sitter i elektriska stolen när jag hör ordet gumman. Man kan också tro att jag tror att alla människor har alkoholproblem, när mitt blod fryser till is när någon vill ta ett glas vin. Och det är inte normalt att reagera så. Det bara inte är.

Hur länge orkar jag? Hur länge orkar jag vilja ha, men inte vilja ha? Hur länge orkar jag tro, men inte våga tro? Hur nära vill jag att han ska komma? Hur mycket kan jag öppna dörren till hjärtat, utan att vilja att den blåser igen med en dundersmäll?

Utan att överdriva, är det schizofrent att vara i min kropp precis just nu.

Hur länge orkar man utan tillit? Hur länge orkar man lyssna till min trasighet?
Så länge som det krävs. Han sa, så länge som det krävs.

När jag hör gumman, tänker jag älska med ena handen och slå med den andra. När jag hör alkohol, känner jag ångorna. När jag hör om droger, ser jag svettande knappnålspupiller. När jag hör, jag vill träffa dig, ser jag mina dåliga val passera i revy. Och jag undrar, är det här också ett dåligt val?

Han tycker inte om att prata i telefonen, men han tycker om att prata med mig. Fyra timmar. Två timmar. Tre timmar. Bokstäver hela dygnet. Jag får fina ord, hela dygnet. Förtjänar jag det? Jag får beskrivande sånger. Jag får panik. Och jag lyssnar en gång till. Det lugnar. Jag får förståelse. En hel massa. Hela tiden. Hur är det möjligt?

Han säger att jag gör honom glad. Kan jag göra någon glad? Tydligen. För han dansar också med dammsugaren. Nästan i alla fall. Men inte som jag. För jag dansar lite mer, lite till, varje dag.

Ni får också lyssna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...