Jag har blivit retad på jobbet hela dagen. Tydligen går jag runt med ett fånigt leende. Ni vet ett sånt där fånigt, nyförälskat leende. Jag må vara fånig när jag dansar med dammsugaren. Jag må vara fånig när jag sjunger med i en sång någon skickat till mig. Jag må vara fånig när jag ler över att få ett sms. Men jag är inte förälskad. Inte här. Inte nu. Inte jag.

Vet ni vad jag är glad över? Jag är glad över att jag inte springer. Jag är glad att jag inte kastar mig över relingen och försvinner bland vågorna. Jag är glad att jag kan prata med någon, utan att vandra bort och aldrig återvända.

Vad jag stör mig på, är att jag kollar telefonen stup i kvarten. Jag kan ju ha missat något. Men jag vill inte vara den. Jag vill inte vara väntande. Det stör mig att jag inte har någon kontroll över mina fingrar. Det stör mig att hjärnan på något vis sammarbetar med den där klumpen under bröstkorgen. Så det blir logiskt. Men jävligt ologiskt. Fattar ni? Nej, inte jag heller.

Kan man känna något inför bara någons ord? Känner någon något inför mina?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...