Jag känner mig lite löjlig nu. Det känns som om jag sitter på en stor studsboll. Det gör jag väl också. Men det heter visst pilatesboll. Sjukgymnasten menar på att jag måste få bättre stabilitet i ryggen. Och vem är jag att ifrågasätta hennes kunskap. Men risken finns att jag om en sekund eller två trillar baklänges och slår huvudet i fläkten, som jag så fint dansade runt här om dagen. Jag är dock van, nu för tiden känns det som om jag slår huvudet varje dag. På ett positivt sätt.

Fredagen den tjugofemte juli:

Jag: Jag är egentligen inte ute efter någonting just nu.
Okänd: Kan inte ens en obotlig romantisk ensamstående pappa få dig på andra tankar?

Det funkade inte.

Söndagen den tjugosjunde juli:

Okänd: Jag är naturmänniska. Trivs verkligen i skog och mark, på sjön eller dylikt.
Jag: Jag har lite svårt för oasfalterad väg.

Det funkade inte det heller..

Tisdagen den sjugonionde juli:

Okänd: Där är det fint. I Kramfors alltså. Har varit dit och kollat på skolan för brandmän en gång.
Jag: För mig skulle det vara livshotande. Jag försöker hålla mig undan vassa saker.

Det borde ha sagt någonting...

Onsdagen den trettionde juli:

Okänd: Men du bjuder ju inte ens på ditt nummer.
Jag: Jag är inte lika lättflirtad som andra flickor.... 07......... Gör vad du vill med det.

Jag var verkligen duktig på att inte vara ute efter någonting just nu..

Idag fick jag följande konversation skickad till mig:

"- Är du kär i henne?
- Nej.
- Är hon kär i dig?
- Nej.
- Varför skriver ni hela tiden då?
- Vi tycker om att prata.
- Då kan ju hon bo hos oss..."

Kort därefter följde detta:

"- Är hon snäll?
- Vem då?
- Den tjejen du skriver med.
- Ja.
- Då kan ju du bli kär i henne.
- Tänk om du inte tycker hon är snäll då?
- Då får du säga till oss att sluta bråka pappa, så lyssnar vi."

Det får mig att misstänka, att det kanske var barnet som upprättade en profil på mötesplatsen för att hen inte ville att pappa skulle vara ensam. Ett som är säkert, är att barn, spiller i alla fall ingen onödig tid.

Jag sa att jag tycker det är svårt att lära känna nya människor. Särskilt när jag får den där välkända ocharmiga paniken, som får mig att vilja gräva en grop och campa där resten av livet. Jag hade visst glömt, att det kunde vara roligt också. Vad som dock inte är roligt, är att fastna med rumpan på en pilatesboll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...