Jag har svårt att vara tacksam. När någon sviker mig, när någon trampar på mina tår har jag svårt att finna tacksamheten därifrån. Jag ser rött. Jag är tjuren som blir retad och letar vägar att gå till attack. Skit ska skit ha, är det enklaste sättet att beskriva min tankegång.
Personen eller personerna i fråga förlorar min förmåga till hänsyn, min empati och tillit. Men det betyder inte, att jag agerar ut eller att jag inte tänker. Förstå mig rätt, grodor har visst en förmåga att slinka ut. På fel ställe, med fel person i närheten förlorar jag mig själv och den trevlighet jag besitter. Men riktningen, den är i alla fall nollgradig. Den håller stumt.

När någon trampar på mina tår förlorar den rätten att bry sig, känna och tänka om saker jag gör eller säger. När stegen mot den nedre regionen är uppenbara, får den inte vara en anledning till något fortsatt i mitt liv. Jag passar inte in i någon tänkt kategori. Min fot är för stor och skon, den är för tung.

Ibland händer det att rätten tror sig finnas. Att det övertrevliga slår in. Det inställsamma kräkmedlet. Puls 120 och hjärtslag på gränsen till dödligt. Medvetslös och i behov av hjärt- och lungräddning. Som om något ord förutom förlåt äger härligheten över att ställa allting till rätta. Jag är ledsen att behöva påpeka det, men lambimetoden fungerar inte på mig. Bäääää och jag tänker ändå inte stryka dig medhårs.

Det finns en viss förståelse i ordet tacksam. Jag förstår var det kommer ifrån och jag kommer dit. En dag. Men så länge det röda täcket är framdraget och irriterar mina ögon, äter jag upp ullstycket bakom det. Bomull är inte mitt sätt att hantera. Det har det aldrig varit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...