Hennes hjärta kramade sakerna i hans väska. Samma väska han höll så hårt när hon såg honom kliva på bussen.

Hon hade ingen kontroll över bilen. Hennes känsla av förlust hade byggt ett imperium så stort, att landet hon bodde i var av en myras storlek. Hon visste inte vart hon var på väg, men hon skulle bort. Bort från känslor. Bort från tårar som gjorde hennes kinder till ett vattenfall.

Han skulle inte stå där. Varför stod han på fel ställe? Varför hade hon åkt den här vägen, åt det där hållet? Varför, varför, varför?

Hon hade först åkt förbi, men helt plötsligt stod hon bredvid honom. En liten stund i hans famn, precis som förut. Det som fick hennes tårar att sluta rinna. Men på avstånd såg hon vad som närmade sig.

Hon grät när hon stängde bildörren. Han hade vandrat ur hennes liv ännu en gång. Han var bara borta och hon var ensam igen.

Skulle hennes hjärta vara i tryggt förvar i närheten av hans värme?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...