Den brännande känslan i magen var på väg tillbaka, likaså han med stort H. Emellanåt var det som om han var känslan placerad i henne. Brann och smittade av sig till andra organ. Organet i mitten. Hjärtat. Han brann i hjärtat, i tomrummet som fanns kvar. Hålet han lämnat efter sig.

Han skulle snart vara i närheten. Alldeles för nära. Hur skulle hon kunna ha honom bara ett stenkast bort? Utan att röra. Utan att känna. Utan att vara honom lika nära, som när två nästan blivit en. Det var nästan som skar likt knivar genom smör. Kalla trubbiga föremål, med syfte att skada och göra ont.