Hon stod där med telefonen i handen. På platsen han hade lovat att vara.

Smset kom flera timmar senare. Det talade om hur ledsen han var och varför han inte dykt upp. Hon förstod, det var inte hans fel. Men hon var fortfarande besviken. Hon hade sett fram emot att träffa honom. Hur länge skulle det dröja till nästa gång? Hon såg sig själv i spegeln och tänkte på att hon snart skulle befinna sig i ett annat land. Hon var medveten om att hon överdrev saken. Men hon kunde heller inte låta bli tanken om att missa planet med flit.

Det gick flera veckor innan de träffades igen. Det var så mycket som ville komma emellan. Kontakten hade varit sporadisk. Sms som tidigare hade varit likt en intensiv regnskur kom alltmer sällan. Hon kunde inte riktigt vänja sig vid den tanken och det han sa, att han inte var. Han var inte annorlunda.

Hon förstod inte.

Men skulle inom kort bli medveten om innebörden av hans ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...