Hon hade drömmen i sina händer. Några trånande blickar efter den och hon förstod. Den skulle hamna i soporna, precis som allt annat.

I sina egna ögon var hon inte värd mycket. Inte ett dugg faktiskt. Det var en chans hon förlorat för längesedan. Hon hatade sin egen spegelbild. Inget var speciellt. Hon var inte vacker, inte sådär iögonfallande som många andra. Hållningen var bedrövlig. Ansiktet grått och tråkigt, med blemmor på de mest vanliga ställen.

Och kroppen var ett stort mysterium. Hon hade inte haft turen på sin sida. Varken bröst eller rumpa. Magen var väl okej tänkte hon, om man gillade utstickande revben förstås. Hon såg anorektisk ut, trots en förkärlek till all sorts mat i mängder.

När kläderna var på och ansiktet ditsminkat, kunde hon medge att hon hade någon form av utstrålning. Det var inte mycket men det fanns där. Hon var inte stolt över något egentligen, men det där lilla hon såg fick henne att le. Det var en början.

Hon skulle behålla drömmen ett tag till.