Det känns lite sjukt att det är ett år sedan vi tog studenten. Det är nästan som om vi aldrig skulle ha gjort det. Har vi verkligen stått där uppe och sjungit som de gjorde idag? Jag vet att den vita mössan i bokhyllan bevisar det.

Sanningen är den, att finns det något jag skulle vilja göra igen så är det den dagen. Vår klass hade egentligen aldrig någon speciell sammanhållning, men just studentdagen förde oss närmre. Det var då vi kunde säga att vi var en riktig klass och den stunden fick det att bli sorgligt att skiljas.

Känner mig lite nostalgisk så jag ska ta och lyssna på låten två av mina klasskamrater sjöng. Undra om den kan få mig att gråta, precis som den gjorde vår sista kväll tillsammans. I'm going to find out.

På ett sätt var hon övertygad att hon hade det liv hon önskade. Men det var alltid något som dök upp och sa annorlunda. Ibland killar. Ibland dåliga val. Ibland en kombination av dem båda.

Den ena idén efter den andra ersattes med en ny. Ingen tycktes vara tillräckligt bra, medan vissa var lika envisa som henne själv. Samtidigt kantades livet av ovanliga vändningar, vägskäl och återvändsgränder. Det var omöjligt att veta vilken väg hon skulle ta. Vilka människor hon skulle knyta band med. Vad som visade sig vara rätt eller passade bäst.

Ensamhetskänslan lämnade henne aldrig. Trots det hade avhållssamheten visat sig vara den enda vettiga valet hon hade gjort. Det skulle hon inte komma undan. Hennes oändliga sökande efter bekräftelse hade skadat henne mycket mer än någon kunde föreställa sig. Det var inte lätt, men hon försökte. Ingen behövde veta. Hon skulle klara det själv. Känslan av att vara ensam skulle försvinna. Det var bara en tidsfråga om när.

Hur hon än gjorde trampade hon alltid tillbaka till samma ställe. Ett gammalt liv hon var tvungen att lämna. Det fick henne att tänka på alla andra som lämnat henne genom åren. Hon försökte intala sig själv att hon lärt sig något, att vissa människor är här för att stanna medan andra bara är en liten del av ens liv. Det var det svåraste. Det var också det som var huvudsyftet med att vara ensam. Hon vägrade att bli sårad igen, även om hon var tvungen att ge upp det som en dag kanske skulle göra henne lycklig.