Hej igen anonym!

Jag är imponerad. Du hittade hit igen och det, med samma inkonsekventa slutsats. Jag förmodar att du varken kan läsa eller acceptera när människor inte längre vill ha dig i sin närhet. Vad som är anmärkningsvärt i din inledning, är att du skulle känna mig väl. Om så vore fallet, hade det inte ens funnits en anledning för dig att vara här och skriva som du gör.

En gång fanns det en tjej i den lilla staden Kramfors, som grävde sin egen grav. Jag vet, att du vet, att hon flyttade härifrån. Den här tjejen skapade klyftor mellan människor med sin egen förvridna sanning. Hon baktalade sina vänner till andra vänner och satte psykiska diagnoser på dem i sin ensamhet. Hon var känd i behandlingskretsar och hade ett helt eget namn, ett namn hon försökte projicera över på någon annan. Hon skaffade till slut en pojkvän och satte sina klor i honom i drygt två år.

Under tiden som förhållandet fortgick kom droger, otrohet, en fängelsevistelse och ännu fler förvridna sanningar in i bilden. Hon var tjejen som sa att droger inte var farligt. Hon var tjejen som hade roligt på sidan om, medan han hade galler framför ögonen. Hon var tjejen som satte honom där med sina tips till polisen. Hon var tjejen som hade två att spela mot varandra, medan han var på en utlandssemester. Slutligen skulle man kunna säga att hennes bipolära verklighet körde hans tycke för sig själv, i botten.

Han och jag är vänner idag. Från början av en ren slump, som ett resultat av hennes lögner. Vi utbytte olika versioner, från olika sammanhang, som vi hade fått berättade för oss och kom fram till att vi, liksom andra, hade blivit totalt manipulerade. Det där, mitt hjärta, mitt lyssnande öra och min hjälpande hand tog honom till ett bättre ställe. Han har tackat mig och inte dina inbillade särade ben. Jag vet, att du vet, att det här var precis vad som hände utanför dina drömmar.

Jag gillar att du skrivit ut hans namn och att du missat att skriva in ditt ännu en gång. Jag kan inte ha varit tillräckligt tydlig med dig förra gången, så jag ber om ursäkt för det. Vart har du, ditt fokus? Vart är du och ditt liv? Jag måste vara blind, men jag ser det inte här någonstans. Jag ser mig, mina upplevelser, mina ord och mina känslor. Du hamnade ingenstans i närheten av det, när jag förmodligen beslöt mig för att inte längre vara din vän. Ungefär vad som hände med tjejen ur den lilla berättelsen jag skrev ovan.

Jag gillar också att du än en gång hasplar ur dig ordet vän i plural. Vad jag vet, kan mina vänner ha tre negativa saker att säga om mig och det är, att jag är lagom lat, en obotlig tidsoptimist och ibland, kass på att höra av mig. Det absolut värsta som kom ur en mun, vars resterande delar faktiskt känner mig väl, var att jag var en av de bästa vänner hon någonsin haft. Jag antar att jag måste ha behandlat henne ruskigt illa.

På tal om ex, så minns jag att jag förra gången skrev, att viljan hade tagit honom långt. Utkastad från skolan, misslyckad behandling och hem igen. Därför känns ditt ordval lite fel, han fixade egentligen ingenting. Eller jo, han fixade en ny tjej och ett till barn. Jag har en liten bild till dig, för att visa varför jag tycker det finns lite komiska inslag över det hela. Dock begär jag inte att din hjärna ska förstå, då den inte verkar ha funnits tillgänglig hittills.

För att fortsätta i din förvirrade verklighet tänkte jag gå på min såkallade dubbelmoral. Jag gjorde en liten undersökning på Facebook och bland de som känner mig väl. Undersökningen tyder på att jag inte har låtsas varit någons vän, tröstat och gett råd, medan jag bakom ryggen utvecklat någon form av känslor för vederbörandes ex. Den tyder också på att jag inte ljugit om att ha påbörjat en relation, särat på benen, kallat det kärlek och valt att skaffa barn. Om jag någonsin skulle vilja göra något liknande, mot någon annan människa, så skulle jag skjuta mig i huvudet först. Något jag tycker att du starkt borde överväga.

Jag har otvivelaktigt haft tillräckligt med ilska för att täcka min ryggrad och tio till. Jag har inte gjort annat än att skriva och prata om den. Det kan tyckas att det jag skrivit har varit hårt, men hade någon tittat inuti, hade svart mött dennes hornhinnor. Orden lyckas vara en piss i Mississippi i jämförelse. Dock är mina tankar fortfarande underjordiskt låga om dessa människor, i liknelse med tjejen jag nämnde. Du anonym vet, liksom jag, att jag önskar både henne och dessa två att brinna bredvid någon som vägrar släcka elden. Gärna en ursnygg brandman som senare kommer hem till mig, där jag kan sära på benen och välkomna hans slang.