En natt fick jag en kommentar. Ganska nyligen faktiskt. Det var igår. Under dagen som gick stod jag till slut med två val. Publicera och ifrågasätta personens kompetens eller bara radera. Det ena alternativet var roligare än det andra.

Hej ”……”!
Jag fick ditt namn till sex punkter. Vackert. Jag hittar tyvärr inte översättningen någonstans och det fingerade namnet finns heller inte med någonstans. Jag kan tolka det som att du egentligen inte existerar. Hur som, är det okej om jag istället refererar till dig som anonym? Nåväl, anonym, jag gör det i alla fall. Det gör min kommande skrivning enklare.

Det första jag kommer att säga till dig anonym (förutom ovanstående), har du säkert redan listat ut. För så smart är du väl ändå, när du kan påstå vad jag har och inte har gjort i mitt liv? Jag tänker kalla dig för ynkrygg, ett milt uttryck. Du har ett par åsikter, som du uppenbarligen gärna skriver, men du skriver inte under med ditt namn. Du lämnade förstås en ip-adress, vilket man gör när man lämnar ett avtryck hos någon på internet. Jag tänkte bara påpeka det och att jag lämnade den utanför bilden. Men faktum kvarstår, att sex punkter säger mer om dig, än vad det gör om mig.

Det andra jag kommer att säga till dig, innefattar min inventering. Jag har därför anledning att tro, att du inte ingår i min vänskapskrets. Alternativt att du har blivit utesluten från den och nu är lite grinig. För att ge dig en liten glimt av vad som pågår i min vardag, utanför det jag skriver, så tänker jag berätta några få saker. Jag bor med min mamma och hennes sambo, för att ett annat alternativ har varit otillräckligt. Här gör jag det jag ska och jag ställer också upp på andra vis, om det krävs. Som sysselsättning vikarierar jag lite överallt, samt finjusterar det lilla som är kvar på mitt slutbetyg. Utöver det, är jag säkerligen precis som du. Jag umgås med mina vänner och tar hand om mig själv. Vad gäller resterande, arbetet med mig och mitt liv, är jag säkerligen inte som du. Jag gör det jag ska och det jag måste göra, för min skull och för andra som har en del i min vardag. Det här gör jag tillsammans med en person som jag respekterar och som har min fulla tillit. Men det hade du förstås vetat, om du varit en del av den vardagen jag nämnde.

Det tredje jag kommer att säga till dig, är att titta på hur jag skriver. Det är relativt lätt att läsa. Och det här skriver jag med tanke på din kassa meningsuppbyggnad, vilket gör det du skrivit, aningen svårtydligt. Men eftersom jag svarar dig, så ser du att jag klarade av att läsa utan kommatecken och utan punkter, dock med frågetecken lite överallt. Har det något att göra med att du faktiskt inte har någon grund för dina påståenden? Eller för att du måste ställa en fråga, för att du egentligen inte känner mig?

Det fjärde jag kommer att säga till dig, kommer tyvärr att handla om ett det. Du skrev att han har gjort arbetet själv och det har du rätt i. Men jag förstår inte om du syftade till arbetet som förde honom hit upp eller den/det törstiga strupe/arbete som förde honom ur skolan, från den institution han var inskriven på och halvt ut på gatan igen. Är det, det sista du kallar arbete? Om så är fallet, måste jag verkligen få säga att viljan förde honom långt.

Det femte jag kommer att säga till dig, borde min mor få svara på. Men hon är inte riktigt tillgänglig för stunden. Om du känner för några frågor, så ställer hon säkert upp och svarar. Min mamma har ett gott hjärta, likaså hennes sambo. På olika sätt, visste de båda hur det var att vara i hans skor. Han fick stöd, absolut. Men han fick också hjälp med materiella saker. Det var ett val som de gjorde, utan att förvänta sig någonting tillbaka. Frågar du mamma nu, om hon skulle ha gjort samma sak, så skulle hon svara nej. Varför vet jag att hon skulle göra det? Jo, dels för att hon behandlade honom väl på alla sätt. Mammas sambo gjorde detsamma och likaså jag. Dels för att hon kände sig utnyttjad, lurad och besviken. Jag är av den sorten, att gnuggar någon in skit vid min dörr, så betalas det med samma mynt. Och det, trots att det står i bibeln att man ska vända andra kinden till. Men det hade jag redan prövat, i samma situation. Det här sista jag har beskrivit har jag fått från min mor, åtminstone en sida av ett mynt. Hur snäll man än är och hur lite man än förväntar sig tillbaka, så finns det en gräns för undantag av beteenden. När du, anonym, själv är vänlig mot någon, hur vill du bli bemött? Vill inte du, att andra ska behandla dig efter hur du behandlar dem och tvärt om?

Det sjätte jag kommer att säga till dig, hänvisas till det du skriver i första och sista "stycket". Du skriver vänner, det är plural. Och nej, jag har inte gjort så mot vänner. Det finns dock ett fall, för flera år sedan. Men det finns ingen likhet mellan det och det jag har beskrivit att jag har upplevt, med mina ord. Den här personen som jag skulle kunna gissa mig till, att du syftar på, är idag en av mina bästa vänner. En fin etikett som jag gav henne redan i högstadiet, möjligen även tidigare. Hade samma lika situation uppstått mellan henne och mig, hade hon inte pratat med mig idag. Här refererar jag till den situation som du påstod var lik, den som inkluderar mig, en ex vän och hennes pojkvän. En fråga som precis här, väcktes i mig: När inkluderades du, anonym, i den trion?

Nu är vi framme vid det sjunde som jag kommer att säga till dig. Det är också det som kommer att avsluta din och min fortsatta kommunikation. Jag är mycket väl medveten om mitt beteende och resten av mina olika beteenden i alla världens olika företeelser. Något vi redan borde vara klara med, om du har läst ända hit. Därefter tänkte jag säga att jag gillade ”sköt-dig-själv-delen”, särskilt när du i samma sammanhang nämnde dubbelmoral (ett exempel på den taskiga meningsuppbygganden). Anonym, jag ska förenkla det för dig. Här kommer du in, i en del av mitt liv och säger att jag ska sköta mig själv. Exakt vad är det du gör, är du här och sköter dig själv? Anonym, jag ska nu förenkla ännu en sak för dig. Det här är ett fragment om hur jag sköter mitt. Jag skriver, jag skriver och jag skriver. Vart jag skriver, hur jag skriver och när jag skriver, det är allt upp till mig. Men om du skulle läst grundligare så hade du sett att jag flera gånger nämnt, för min skull. Och för min skull fortsätter det att vara, tills jag säger någonting annat. Slutligen ska jag också säga, visst har karman tagit mig. Jag skrev klart och tydligt att den var min vän. Vid närmare eftertanke, så tog den nog mig faktiskt med storm. Vi delar nämligen livsåskådning. 

Sist men inte minst. Jag har skrivit det här, jag skriver i min portal och jag skriver under med mitt namn.

Med vänliga hälsningar
Sandra Maria Sjölander