Hej igen anonym!

Jag är imponerad. Du hittade hit igen och det, med samma inkonsekventa slutsats. Jag förmodar att du varken kan läsa eller acceptera när människor inte längre vill ha dig i sin närhet. Vad som är anmärkningsvärt i din inledning, är att du skulle känna mig väl. Om så vore fallet, hade det inte ens funnits en anledning för dig att vara här och skriva som du gör.

En gång fanns det en tjej i den lilla staden Kramfors, som grävde sin egen grav. Jag vet, att du vet, att hon flyttade härifrån. Den här tjejen skapade klyftor mellan människor med sin egen förvridna sanning. Hon baktalade sina vänner till andra vänner och satte psykiska diagnoser på dem i sin ensamhet. Hon var känd i behandlingskretsar och hade ett helt eget namn, ett namn hon försökte projicera över på någon annan. Hon skaffade till slut en pojkvän och satte sina klor i honom i drygt två år.

Under tiden som förhållandet fortgick kom droger, otrohet, en fängelsevistelse och ännu fler förvridna sanningar in i bilden. Hon var tjejen som sa att droger inte var farligt. Hon var tjejen som hade roligt på sidan om, medan han hade galler framför ögonen. Hon var tjejen som satte honom där med sina tips till polisen. Hon var tjejen som hade två att spela mot varandra, medan han var på en utlandssemester. Slutligen skulle man kunna säga att hennes bipolära verklighet körde hans tycke för sig själv, i botten.

Han och jag är vänner idag. Från början av en ren slump, som ett resultat av hennes lögner. Vi utbytte olika versioner, från olika sammanhang, som vi hade fått berättade för oss och kom fram till att vi, liksom andra, hade blivit totalt manipulerade. Det där, mitt hjärta, mitt lyssnande öra och min hjälpande hand tog honom till ett bättre ställe. Han har tackat mig och inte dina inbillade särade ben. Jag vet, att du vet, att det här var precis vad som hände utanför dina drömmar.

Jag gillar att du skrivit ut hans namn och att du missat att skriva in ditt ännu en gång. Jag kan inte ha varit tillräckligt tydlig med dig förra gången, så jag ber om ursäkt för det. Vart har du, ditt fokus? Vart är du och ditt liv? Jag måste vara blind, men jag ser det inte här någonstans. Jag ser mig, mina upplevelser, mina ord och mina känslor. Du hamnade ingenstans i närheten av det, när jag förmodligen beslöt mig för att inte längre vara din vän. Ungefär vad som hände med tjejen ur den lilla berättelsen jag skrev ovan.

Jag gillar också att du än en gång hasplar ur dig ordet vän i plural. Vad jag vet, kan mina vänner ha tre negativa saker att säga om mig och det är, att jag är lagom lat, en obotlig tidsoptimist och ibland, kass på att höra av mig. Det absolut värsta som kom ur en mun, vars resterande delar faktiskt känner mig väl, var att jag var en av de bästa vänner hon någonsin haft. Jag antar att jag måste ha behandlat henne ruskigt illa.

På tal om ex, så minns jag att jag förra gången skrev, att viljan hade tagit honom långt. Utkastad från skolan, misslyckad behandling och hem igen. Därför känns ditt ordval lite fel, han fixade egentligen ingenting. Eller jo, han fixade en ny tjej och ett till barn. Jag har en liten bild till dig, för att visa varför jag tycker det finns lite komiska inslag över det hela. Dock begär jag inte att din hjärna ska förstå, då den inte verkar ha funnits tillgänglig hittills.

För att fortsätta i din förvirrade verklighet tänkte jag gå på min såkallade dubbelmoral. Jag gjorde en liten undersökning på Facebook och bland de som känner mig väl. Undersökningen tyder på att jag inte har låtsas varit någons vän, tröstat och gett råd, medan jag bakom ryggen utvecklat någon form av känslor för vederbörandes ex. Den tyder också på att jag inte ljugit om att ha påbörjat en relation, särat på benen, kallat det kärlek och valt att skaffa barn. Om jag någonsin skulle vilja göra något liknande, mot någon annan människa, så skulle jag skjuta mig i huvudet först. Något jag tycker att du starkt borde överväga.

Jag har otvivelaktigt haft tillräckligt med ilska för att täcka min ryggrad och tio till. Jag har inte gjort annat än att skriva och prata om den. Det kan tyckas att det jag skrivit har varit hårt, men hade någon tittat inuti, hade svart mött dennes hornhinnor. Orden lyckas vara en piss i Mississippi i jämförelse. Dock är mina tankar fortfarande underjordiskt låga om dessa människor, i liknelse med tjejen jag nämnde. Du anonym vet, liksom jag, att jag önskar både henne och dessa två att brinna bredvid någon som vägrar släcka elden. Gärna en ursnygg brandman som senare kommer hem till mig, där jag kan sära på benen och välkomna hans slang.

 

Sandra's mamma Inger

29 februari 2012 16:10

Men hej Miss Anonym!
Jag vill börja med att förtydliga att du känner F A N inte den här familjen! Jag/vi umgås inte med fjantar som inte ärligt står för deras åsikter, d v s går under sitt namn, inte alias.
Beträffande mannen/slyngeln du nämner i ovanstående som Sandra valt att inte publicera så har han gjort det förbannat bra i att INTE göra det bra :-) Han hade allt och slängde bort det, dyrt dricka det skulle jag påstå. Och det var HANS eget val, nu applåderar jag! Han, med många andra, besitter en STOR svaghet, de har inte uthålligheten att förändra sitt liv för alltid. Här går det inte att göra nåt halvdant och tro att förändringen kommer automatiskt, hårt jobb som gäller livet ut! Jag betalar gärna skatt och allt som kommer in för människor i trångmål, som verkligen behöver det, men såna som tänker skriva sig på en adress för att kunna hämta ut socpengar, där har jag ingen pardon och det står jag för. Har man redan barn som man är oförmögen att ta hand om till fullt ut, då agerar man inte spermaspridare en gång till och förstör ÄNNU ett barns framtid! Telefonkontakt är inte ett aktivt val anser jag, det är att vara närvarande som förälder dygnet runt och kunna ställa upp. Och där IGEN gjordes det ett val till att bli utslängd från skolan och sumpa hela den genomförda behandlingen, åter IGEN, hans val! Och beträffande att Sandra sitter i Thailand i början av december och får höra att HON sprider lögner om att de här två skulle ha ett förhållande (då hon redan ärligt ställt hon som särade på benen mot väggen och fått ett konstant nekande till svar)är ju skrattretande! Hon som särade på benen är på tjocken och har varit det redan under Sandra's resa, HUR går den ekvationen ihop??? VEM ljuger??? Skrattar bäst som skrattar sist liksom, hahahahahahahaha

 

Patrik

29 februari 2012 20:16

Hej Anonym!
Om du hade en enda känsla över vad vi högaktar och tycker är viktigt i våran familj så är det ärlighet framför allt. Det sättet denna bedrövliga historia har gått tillväga är bland det sorgligaste jag varit med om. Att på detta otroligt fula sätt gå bakom ryggen och skitprata, intrigera, och vara så genomfalsk är så lågt. Att sedan skicka inlägg och inte stå för dom och vara anonym är bara fegt. Kan jag inte stå för mina åsikter kan jag bara hålla käften. Att killen ifråga tror att det går att ha ett "normalt" förhållande till droger när han är bärare av beroendesjukdomen är tragiskt eller kanske mer sorgligt än tragiskt. Att sedan vänta barn med en tjej som har samma inställning till droger är så tråkigt. Att sätta barnen i förstahand är det viktigaste för alla föräldrar. Att barnet sedan ska behöva konkurera med en obotlig sjukdom är sorgligt, snacka om dåliga förutsättningar för detta ofödda barn.

Gör om och gör rätt i erat liv.

 

Jessie

1 mars 2012 01:24

Hej anonym.
Du verkar inte veta ett smack om Sandras familj eller vänner.
Hon har aldrig någonsin svikit en vän eller ens tänkt tanken på att svika en vän och det kan alla hennes vänner konstatera.

Det är pinsamt att läsa orden "Sköt dig själv" när inte ens du lyckad göra det..
Du som verkar veta så mycket och tydligen hyser lite agg, varför står du inte för vem du är? Rädd att folk ska gå emot dig och skämma ut dig på stan?

För jag om någon skulle göra det, alltså peka och skämma ut dig på stan för att du är så rädd att säga vem du är.

Men det är som jag sa till Sandra tidigare idag, du fiskar bara efter något som inte finns där.
Fast det är klart, alla kanske inte har samma förutsättningar i livet, vissa jobbar medan andra söker som tokoch en del är som du, sitter på internet och försöker verka så stor och uppkäftig.

Som du ser har jag inga problem med att skriva mitt namn, folk vet var jag står och vem jag är, inget jag skäms för iaf.

Som Patrik skrev :Gör om och gör rätt.

http://nattstad.se/itsjessie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...