Direktlänk till inlägg 12 februari 2012

I have a confession to make.

Av Sandra - 12 februari 2012 21:15

Hey, people. I've got a confession to make. Jag fällde just en liten tår. Det var en lyckotår. Jag vet att jag kommer att präglas av vad andra människor har gjort mot mig. Jag vet att jag kommer att få kämpa med tillit till dem som kommer gåendes in i mitt liv en första gång. Jag vet att jag inte ska gömma mig bakom en mur, fastän jag vill. Jag vet att livet fortsätter och jag vet att jag kan få allt det jag vill ha. Det var min lyckotår.


Jag möttes av ironi när jag loggade in. Lite roande, absolut. Det lite roande hamnade därefter i papperskorgen. Risken finns att det annars infekterar min dator. Men ändå, låt mig klargöra ett par saker. Varken du eller din pojkvän borde se åt det här hållet, men välkomna. Fantastisk läsning, eller hur? Jag tycker det. Men för att komma till saken, den här underbara anonymiteten som återkommer. Jag förstår att era hjärnor är lite tröga, särskilt när en måste tänka för två. Det här hände ute i verkligheten.


Det min mamma och hennes sambo hjälpte din pojkvän med, hände ute i verkligheten. Det faktum att han dumpade mig för dig, hände ute i verkligheten. Det som sades mellan dig och mig under någon såkallad vänskapstid, hände ute i verkligheten. Att du påstod dig vara min vän, medan du ljög för vad du ville ha, hände också i verkligheten. Inget av det här hände inte innanför några dörrar där anonymitet sitter på en högt uppsatt piedestal. Så repetera efter mig: "Vi har svårt att skilja på rätt och fel. Vi är nu införstådda med att du inte skriver om något som har hänt i en sådan lokal. Våra hjärnor har precis kopplat att du skriver om vad vi har sagt till dig och vad vi gjort mot dig. Vi ska inte skylla på något annat än oss själva"


Nu har jag ännu en bekännelse att göra. Jag har av någon anledning ett leende på läpparna och det blir större ju mer jag skriver. Det lilla som står här ovanför hade egentligen inte behövt läggas till. Det som roar mig är att jag tycker att det är onödigt. Men jag antar att det står där av någon, säkert trevlig, orsak. Hur som, försök läsa utan ironi. Det där är skrivet med en lite mer realistisk ton. 


Någon sa till mig att jag skulle skriva om det jag tänker, det jag känner. På så vis skulle mitt huvud bli lättare. Här om dagen var mitt huvud så lätt att det svävade. Genom att skriva skulle mitt hjärta sys ihop. Det är numer ärrat, men intakt. Men innan jag avslutar, vill jag tacka för orden. Jag tänkte bara säga att jag tog dem bokstavligt. De två meningarna som mötte mig, må ha varit ironiska och haft möjlighen att infektera datorn, men de infekterade inte mig. Det kan du tacka dig själv för. I know I do.

 
 
Ingen bild

The mother

12 februari 2012 21:24

Och blir det fler kommentarer om detta från lögnare och lösöre så är jag mer än väl kompetent till att göra livet surt för andra, likväl som jag är snäll och försöker se gott i folk som har ulvakläder på sig........ 722 kr kostar en enkel biljett för två söderut! Det kan jag betala för datorn :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sandra - 6 juni 2021 12:30

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Av Sandra - 14 april 2021 01:10

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Av Sandra - 3 mars 2021 21:24

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Av Sandra - 25 februari 2021 22:20

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

Av Sandra - 9 december 2019 00:41

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...

Presentation


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards