Utan att vara för detaljerad, hade jag en underlig dröm förut idag. Mellan en genomfrusen kropp och under en härlig sömn, hade sex and the city influerat mina drömmar. Öppenhet, trasiga hjärtan och en otippad men tippad avslutning. När jag vaknade var min enda önskan att sluta mina ögon och fortsätta där jag och min dröm blev avbrutna. Men någonting ville att det enda jag skulle få, var ett minne. Ett minne av något otydligt och svårt att förtränga. Är det så det alltid kommer att vara, obeskrivligt och omöjligt?

Det fick mig att tänka på dåtid, nutid och framtid. Dåtid som fortfarande smyger sig på de tickande sekunderna. Var det så svårt med ärlighet? Var det för mycket begärt att vänta sig ett litet grattis? Hur blev en fram och tillbaka odefinierad vänskap, ingenting värd? Är det bara jag som tänker på dig som ännu ett misstag jag måste plocka upp bitarna ifrån? Eller har du samma tanke, varför tillät jag mig själv att äta en bakelse med frestande glasyr sådär Stockhomsdyr?

I en kyla som denna, skulle dina armar vara varma. Jag vet, för jag har varit där. Även om det aldrig skulle lämna dina läppar i annat än en lögn. Med mig där skulle du säga något osmakligt och jag skulle le, för jag skulle göra precis som vanligt. Ge efter mig, mina behov, mina känslor, bara för att tillfredställa dina krympande. Bara för att fylla den tomma bägaren du påstod, inte fanns. Men den är där, jag vet, för jag hjälpte dig att fylla den till bredden och lite till.

Det märks inte att ännu ett år har gått. Det sägs alltid att man blir visare med åren, men jag kan inte i min vildaste fantasi, föreställa mig att det är slut på det jag inte vill uppleva. Jag tycks fortfarande sätta mig i den nedsuttna och slitna fotöljen, med samma oförutsägbara människor runt omkring. Så jag undrar, har jag inte åldern inne än eller är jag bara inne på slutspurten "den som väntar på något gott" och har det jag vill ha, framför mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...