Det var som när hon snubblade över sina egna saker en mörk natt. Samma förmåga hade hon i relationer till andra. Hon fumlade sig fram i blindo. Trodde. Tänkte. Hoppades. Önskade. Vad hon hoppades och önskade hamnade ofta i skymundan. Hon visste redan hur det skulle bli och det blev alltid så. Det slog aldrig fel och den här gången var inget undantag. Hennes framtid stavades efter ett speciellt ord. Några enkla bokstäver styrde hela hennes liv.

Hon hade tappat räkningen över de gånger hon bestämt sig. Vägen hon valt hade lett henne in på en annan, men i slutändan hade hon stått med ett blödande hjärta i sina händer. Av samma utseende som Skånes öppna landskap.
Hon tittade efter löven på marken. Hon kände sig ungefär lika utelämnad som dem. Lika färglös och lika svag. Med kylan som gjorde att de drog ihop sig och blev hårda, så det knastrade under vardera skosula för varje steg hon tog. Hon lade märke till att hennes steg blivit tyngre. Hon hade tappat sitt fjäderlätta när han valt att gå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...