Ansiktet framför henne bar en mask. Bakom den fanns hemligheter, något ärrat, sårat och slitet. Masken dolde det verkliga underlaget. Den gav färg åt en annars så matt och tråkig yta.

Hon drömde om att flyga. Sväva fritt tillsammans med molnen. De rosa som hon trampat på när hon påstod sig vara kär. Då hade hon trampat lite extra, kanske lite för mycket. Molnen hade släppt henne att krascha hårt i marken. Lämnat rester att plocka upp, i alldeles för små bitar.
Nu ville hon vara bredvid, under sina egna vingar. Fånga upp de andra som möttes av hennes otur, eller skicklighet att välja i samma mönster. Hon ville titta ner på människor som stod henne nära och vara deras beskyddande ängel. Hindra dem från att hamna i ett liknande inre, som levde inuti henne. Hon skulle sörja de som redan hamnat där, för hon hade ingen lösning. Vingarna skulle bara motivera henne till att själv försöka och skydda dem som behövde.

Bakom masken fanns hemligheter. Ett verkligt underlag.
Hon hatade att hon tiden hade strirrat sig blind på sin egen spegelbild.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...