Vindskyddet hjäpte inte. Det var kallt, nästan outhärdligt. Vinden hjälpte träden att vika sig, liknande det hon gjort förr. Hon satt där ensam med sina tankar. Tankar som försökte övertala henne om vad som var rätt och riktigt. Resultatet av hennes hjärnverksamhet hade framgång. Hon var övertygad.

Om bara inte.. Om bara inte ordet vänner existerat.

Kylan var genomträngande. Den kastade henne ur balans. Om bara inte.. Om bara inte ordet vänner existerat. Då hade de andra tankarna varit borta. Då hade allt varit bra. Hon skulle inte behöva försöka att göra som han ville. Inte försöka att vara hans vän. Inte försöka vara stark och inte gråta. Inte försöka att inte säga det de sagt till varandra förut.

Ordet vänner var alldeles för verkligt. Det fanns och ur det föddes hennes tvivel. Han hade gjort allt det där hon tänkte. Allt det där hon såg så klart framför sig. Andra tjejer. Överallt. Det var inte henne han velat ha.

Hon kunde inte vara hans vän, för i hennes hjärta skulle dem alltid vara något mer än det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...