Han hade avslöjat sin lögn och hon hade ingen ork att ifrågasätta hans motiv. Han skulle aldrig förändras. Men det var ju det hon gillade. Spänningen. Charmen. Dramat. Attraktionen mellan dem båda.

Han var sin egen, med fel och brister. Hon beundrade honom för det. Det var annat än hon kunde säga om sig själv. Hon var trött och rädd. Rädd för framtiden. Rädd för kärlek. Rädd för människors närhet. Hennes lista kunde göras lång. Alldeles för lång.

Murarna runt henne hade rasat en gång. En gång hade någon tagit sig förbi. Hon hade blottat sitt hjärta, kysst honom och haft sin kropp nära hans. Hon var övertygad om att det var en dröm som slagit in, tills hon en dag vaknade upp. Han var inte hennes.

Det var inte lika svårt att bygga upp det som rasat den gången. Det fanns inga spillror. Hon var fortfarande hel. Hon fortsatte intala sig själv att tvivlet och alla rädslorna skulle gå upp i rök. Att ta itu med det fanns inte i hennes värld. Hon borde lyssnat på den röst som sa vi följer dig vart du än går. Ja, hon borde verkligen ha lyssnat.

 

Tobias

15 juni 2010 10:31

Loves all around us, ewery where we go, ewery where we look. And just for a secund, it´s there. Right in front of you just wating to be seen, to be found, to be captured. It smiles at us with a glimt in it´s eye. So when love smiles at you, you better smile right back!
*Don´t give up on love*

 

EN DJUP OCH YTLIG BLOGG

15 juni 2010 12:13

Så bra, så bra, så otroligt bra!!

Ps. Svar på din fråga finns i bloggen :)

http://www.INSIDEANDOUT.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...