Det ligger snö på taken utanför. På balkongen. På balkongen som ger mig svindel. Innanför har jag staplar med kartonger. Vissa fyllda. Vissa tomma. Miley Cyrus sjunger "The climb". Och jag tänker att det passar. Jag är fortfarande på väg uppåt. Jag helar. Så mycket har hänt på två månader. Så mycket som jag knappt hinner tänka på medan jag sicksackar mellan lådorna, kläderna och snart skorna. Men det är en sån skillnad. På mig. På allt.

När jag besökte psykologen första gången hade jag ingen ork. Jag tittade på mina kvadratmetrar och ryckte på axlarna. Det fanns ingen mening. Jag hann sitta hos henne i ungefär fem minuter, innan ögonen var överfyllda och jag kunde känna saltet i mungiporna. Jag var än mer trasig när jag satte mig i bilen och for därifrån. Men det blev bättre. Till slut kunde jag sminka mig. Till slut kunde jag ta på mig andra kläder än en mjukisdress. Till slut klarade jag en hel timme, utan att nästan hyperventilera.

Molly Sandén briljerar med "Gabriellas sång". Där hör jag "jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova". Jag gjorde det för länge. Det fanns inte en mening som inte blev till hans fördel. Faktiskt, är jag ganska stolt över mig själv. Jag är inte helt orädd livet. Jag ringde för att jag behövde hjälp. Jag tog emot hjälp. Jag slår inte på mig för det som ligger på någon annans världskarta. Jag sökte ett nytt jobb. Det råkade vara långt bort. Jag hamnade på intervju och det var mig de ville ha. Den känslan. Den egoboosten.

Slutligen bryter S club 7 av med "Bring it all back".

Don't stop, never give up
Hold your head high and reach the top
Let the world see what you have got
Bring it all back to you
Dream of falling in love
Anything you've been thinking of
When the world seems to get too tough
Bring it all back to you

Och nu, nu ligger mina skor risigt till. På återseende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...