Jag har en dröm. En dröm att skriva något som går rätt in i det mörkaste rummet hos någon annan. Något som betyder något. Allt jag har skrivit hittills betyder något för mig. "Jag är inte berusande. Jag är inte Antabus", för att jag inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp. "Jag tänker på hur jag vaknade varje dag", för att jag ska komma ihåg att inte ändra mig för någon annan. "Din docka av porslin", för att inte bli övertygad av lögner en gång till. "Allt för lite kyckling", för att jag ska vara Grynet och inte ta någon skit.

Ganska ofta känner jag mig ensam, även fast jag vet att jag inte är. Än mer ofta undrar jag vad som är fel på mig, varför jag drar till mig människor med stängda hjärtan. Och ibland tänker jag att jag kanske inte vore jag, utan de som kom, som gick och tog sönder.

Jag skrev några ord till en karl när livet var som värst. Det var en dag när jag var ledig, en dag som viljan att stanna i sängen tog över. Allt jag gjorde innan jag faktiskt klev upp, var att trycka på play. Och ut ur högtalaren kom en röst, så magisk, att jag dansade totalt värdelöst. Men mungiporna var vid öronen, istället för vid fötterna. Jag skrev till honom att han gjorde skillnad. Att hans musik var av betydelse. Ironiskt nog ganska likt vad som hände för några säsonger sedan i One Tree Hill, men det var precis vad jag kände. "Your art matters, it's what got me here."

Min dröm är att någon ska känna vad jag kände. Min dröm är att någon ska orka kliva upp, när det känns som om ingenting hjälper. Min dröm är att jag någon gång ska kunna göra skillnad för någon annan än mig.