Jag har en dröm. En dröm att skriva något som går rätt in i det mörkaste rummet hos någon annan. Något som betyder något. Allt jag har skrivit hittills betyder något för mig. "Jag är inte berusande. Jag är inte Antabus", för att jag inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp. "Jag tänker på hur jag vaknade varje dag", för att jag ska komma ihåg att inte ändra mig för någon annan. "Din docka av porslin", för att inte bli övertygad av lögner en gång till. "Allt för lite kyckling", för att jag ska vara Grynet och inte ta någon skit.

Ganska ofta känner jag mig ensam, även fast jag vet att jag inte är. Än mer ofta undrar jag vad som är fel på mig, varför jag drar till mig människor med stängda hjärtan. Och ibland tänker jag att jag kanske inte vore jag, utan de som kom, som gick och tog sönder.

Jag skrev några ord till en karl när livet var som värst. Det var en dag när jag var ledig, en dag som viljan att stanna i sängen tog över. Allt jag gjorde innan jag faktiskt klev upp, var att trycka på play. Och ut ur högtalaren kom en röst, så magisk, att jag dansade totalt värdelöst. Men mungiporna var vid öronen, istället för vid fötterna. Jag skrev till honom att han gjorde skillnad. Att hans musik var av betydelse. Ironiskt nog ganska likt vad som hände för några säsonger sedan i One Tree Hill, men det var precis vad jag kände. "Your art matters, it's what got me here."

Min dröm är att någon ska känna vad jag kände. Min dröm är att någon ska orka kliva upp, när det känns som om ingenting hjälper. Min dröm är att jag någon gång ska kunna göra skillnad för någon annan än mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...