Hans beröring var fjäderlätt. Den hade skakat hennes inre och kastat henne ur balans.

Hon försökte koncentrera sig på att ha fortsatt kontroll över bilen. Men han dök hela tiden upp i hennes huvud. Han hade kysst hennes panna innan han stängt bildörren. Han hade sagt att hon hade gjort något med hans mående. Att han var tacksam.

Kunde någon vara henne tacksam?

Han drev med henne. Det måste han ha gjort.

Hans händer trevade sig fram. Dem satt fortfarande kvar ovanpå hennes hud. Hans händer hade avgett mjuka vibrationer. Skakat hennes inre. Kastat henne ur balans. Han. Han hade gjort det.

Han hade gett henne energi. Kysst henne. Han hade uttalat ord hon undvikit så länge hon kunde minnas. Kunde någon tycka om henne?

Men hans leende hade fått henne att smälta. Att glömma. Han hade kysst henne lite till och lekt med hennes hår.

Hon slog på ratten och svor för sig själv.
Försvinn. Försvinn ur mitt huvud.

Det är för mycket.

Hennes vädjanden hjälpte inte.
Fan, hon ville ha mer.

Hon ville ha mer.