Jag måste säga att jag blev överraskad när jag såg hur många som läst inlägget nedan. Men frågan återstår fortfarande. Och jag undrar, ska jag tolka er tystnad som att ni delar min åsikt eller har ni någon annan uppfattning?

Min mening var att folk skulle bli medvetna. Få upp ögonen och ifrågasätta. Göra det jag gör med andra ord. Är det någonting jag skulle kunna diskutera i all oändlighet så är det detta. En sak att någon säger det till mig, men tänk om det var någon bräcklig och sårbar?

Jag har tagit mig långt. Jag vet att det är något jag inte kan ändra på. Så när någon säger de orden till mig blir det mer "Jaha och?", "Var det något du ville upplysa mig om?", "Menar du att jag missat min egen spegelbild?". Samtidigt som jag skrev de där meningarna kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden. För det kan knappast bara vara jag som inser hur fruktansvärt löjligt det låter.

När jag själv fått det kastat i ansiktet har det aldrig legat någon positiv klang bakom. Deras försvar har då varit "jag visste inte att det var känsligt", "nej, men det var inte så jag menade". Frågor som återkommer i mitt huvud är: Hur menade du då? Hur hade du reagerat när det första någon gör är att kommentera din vikt? Hur då känsligt? Frågar du alltid om andras vikt eller reagerar du bara på min?

Min positiva klang skaffar jag mig själv. Varje gång jag äter vad jag vill. Varje gång jag äter hur mycket jag vill. Varje gång jag ställer mig på vågen och samma siffror fortfarande uppenbarar sig. Det är också då jag ler.

Min lyx.

Jag vet att du skulle vilja dela den med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...