Hans beröring var fjäderlätt. Den hade skakat hennes inre och kastat henne ur balans.

Hon försökte koncentrera sig på att ha fortsatt kontroll över bilen. Men han dök hela tiden upp i hennes huvud. Han hade kysst hennes panna innan han stängt bildörren. Han hade sagt att hon hade gjort något med hans mående. Att han var tacksam.

Kunde någon vara henne tacksam?

Han drev med henne. Det måste han ha gjort.

Hans händer trevade sig fram. Dem satt fortfarande kvar ovanpå hennes hud. Hans händer hade avgett mjuka vibrationer. Skakat hennes inre. Kastat henne ur balans. Han. Han hade gjort det.

Han hade gett henne energi. Kysst henne. Han hade uttalat ord hon undvikit så länge hon kunde minnas. Kunde någon tycka om henne?

Men hans leende hade fått henne att smälta. Att glömma. Han hade kysst henne lite till och lekt med hennes hår.

Hon slog på ratten och svor för sig själv.
Försvinn. Försvinn ur mitt huvud.

Det är för mycket.

Hennes vädjanden hjälpte inte.
Fan, hon ville ha mer.

Hon ville ha mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...