Hon tänkte på det ganska ofta. Hon saknade det. Livet. Vart hade det tagit vägen? Blev det inte bättre än såhär?

Det var en sån där dag hon inte tänkte längre än vad näsan räckte. Hon ville ge bort det hon hade fått. Ville inte ha något mer. Ville ha något annat. Hennes tankar var närmre den dåliga och slingriga vägen, än det bra valet. Vissa stunder var det, som om hon trodde att hon inte var värd bättre. Hon visste djupt inom sig att det var, vad det var. När skulle hon kunna ändra på sig?

Hon var bara en personlighet.

Hon bara är den hon är.

Hon blängde ilsket på telefonen flera gånger i minuten, som om det var telefonens fel. Hur kunde hon vara så dum? Det gjorde ont i bröstet. Han gjorde ont. Han trampade på hennes svagaste punkter. Men det var väl så hon ville ha det, hon gjorde i alla fall inget åt det. Som om hon förtjänat.

Hennes axlar vägde alldeles för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...