Gillar inte utvecklingen på min ensam-hemma-period. Jag kan inte komma ifrån tanken att någon där uppe faktiskt vill jävlas med mig.

Igårmorse försov jag mig och när jag med ett ryck insåg min enorma tabbe, då hamnar stortån rakt in i väggen och gissa vad som gick av mitt itu? Jo, tånageln. Annars kanske man ska vara glad att det inte var självaste tån som delade på sig.

Till middag blev det tacos (som för övrigt är väldigt bra ensam-mat). Eftersom jag envisas med att äta tacochips så kliade det i käften resten av kvällen, medan näsan var igenkorkad ännu en gång. Allergisk? Inte alls va.

Hur som haver, en annan får för sig att låsa båda ytterdörrarna med nyckel inifrån innan det är dags att brottas med kudden. Vilket resulterar i att man inte kan låsa upp dörren med fanskapet som redan sitter där. Vad kallas det, hemma-borta-lås? Ska vi nu leka gissningsleken och komma fram till vem som lagt bort nyckeln? Har hört att folk kan bli utelåst, men att låsa in sig själv i ett hus utan möjlighet att komma ut borde vara omöjligt. Tydligen är det inte det eller så är det bara jag som lyckas med det omöjliga.

Det är nästan så det ska bli intressant att se vad resten av veckan ställer till med för problem. När det handlar om mig, så verkar det som om allt kan hända. Undertecknad lär inte bli förvånad ens en gång.

 

Jessie

12 mars 2010 18:53

Haha förlåt, men det lät sjukt roligt att du råkade låsa in dig..
Gumman du har det inte lätt du

http://itsjessie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...