Ärlighetens glansdagar är förbi.

Om det någonsin fanns några.

Den har förlorat sin innebörd.

Förlagt sin enorma betydelse.

Tappat all sin briljans.

Är det bara jag som ser ut som ett levande frågetecken?

När vinden leker sig fram genom skogens alla träd,

hetsar den sig mot något litet.

Något som aldrig hann finna sin plats,

växa till sig eller gro.

Träden skyddar inte sina egna

men heller inte sig själv.

Tiden fanns ej för det där lilla,

att växa till sig eller gro.

Att det aldrig får vara tyst och stilla.