Undertecknad är inte känd för att vara snabb, snarare obotlig tidsoptimist. Idag var jag klar till utsatt tid men jag var också den enda som var det. Gissa vem som har privilegiet att tjata på övriga och skuttar av lycka? Eller skutta skulle man väl kanske inte kalla det. Medan jag dör av uttråkning får jag också skadeglädjen kastad på lilltån. Åtminstone om det är den som sitter ovanför halsen.

Nästa gång får dem vänta på mig. Då är allt precis som det ska vara och det tjusiga häxskrattet ska få leva vidare på deras frustration! Mohaha